Rosé – från pratvin till matvin

Det är maj månad. Prognosen lovar vackert väder. Du kastar av dig vinterpälsen, rotar fram solglasögonen och söker dig ut till en plats där vårsolen värmer. Och det är då du upptäcker: Rosésäsongen har börjat. Överallt… Ja, rosévinet som sällskapsdryck har tagit plats i våra hjärtan. Vinets en gång dåliga rykte har dunstat sedan länge, i takt med att de etablerade vinhusen har fått upp intresset för att utveckla vintypen.

Idag kan vi hitta riktigt goda och angenäma roséviner. De flesta är torra och bäriga, anpassade för vår nya livsstil där många vill undvika socker och sötma. Men visst finns det skillnader mellan rosé och rosé – frågan är bara hur man hittar rätt? Stämmer det att ljusa är bättre än mörka och kan man verkligen servera rosé till mat?

Ursprung i Provence

Rosévinet har sin vagga i Provence på franska Rivieran. Efter andra världskriget strömmade turisterna dit, vilket medförde ett uppsving för rosévinerna. Vinet utvecklades och fick mindre tanniner, serverades iskallt och blev snart ett signum för det avslappnade lyxlivet i Provence. Men rosévinet har under perioder haft en knackig framgångresa internationellt. Det dröjde in på 2000-talet innan konnässörer och vinhus ansåg vintypen vara rumsren för vinsalongerna. Idag är tonläget ett annat och rosévin är inte längre en ful ankunge utan omfamnas och hyllas världen över.

Olika smaktyper

Det har vuxit fram olika roséviner under årens lopp. Systembolaget delar in rosévin i två olika smaktyper: friskt och bärigt samt fruktigt och smakrikt.

Friska och bäriga roséviner är ofta strama och örtiga, har hög fruktsyra och saknar sötma. Syrliga bär som smultron, hallon och röda vinbär är vanliga aromer. Denna rosé är ofta ljus eller blek och har många gånger sitt ursprung i Provence, Piemonte och Baskien även om den också produceras i hela världen idag.

Roséviner från varma odlingsländer är i regel sötare i smaken och har tydliga fruktaromer. En fyllighet är ofta typisk och färgen är ofta mörkare rosa. Chile, Sydafrika och USA är vanliga ursprung.

Mörkt eller ljust?

En vanlig myt är att mörkt rosévin skulle vara sämre än ljus. Men kvaliteten på vinet sitter inte i färgen. I stort sätt är det vinmakaren som själv bestämmer. Färgen kan bero på vilken druvsort som används men också på hur länge druvskalen har dragit med musten. Ett sätt att få en ljus färg är att enbart pressa druvorna.

De flesta roséviner som produceras har en blek- eller ljusrosa färg men rosé från Spanien är ofta mörkare. Provencalska roséviner är dock en förebild och inspirerar vinmakarna från Nya världen. Men också spanska, tyska och italienska vinproducenter strävar efter att uppnå den populära laxfärgade tonen.

Ett undantag är White Zinfandel. Under de senaste åren har detta amerikanska vin vunnit mark bland vinkonsumenter runt om i världen. Vinet är ljust och har både sötma i smaken och mycket fruktarom.

Tillverkning

Ett rosévin tillverkas oftast som ett vitt vin men med blå druvor. Till roséviner kan man använda nästan vilka blåa druvor som helst men de vanligaste druvorna i Provence är Grenache, Cinsault och Tibouren. Vissa tror att man blandar rött och vitt men det är inte tillåtet i Europa. Förutom i området Champagne där man får man göra rosé genom att blanda i en liten mängd rött vin i det vita.

Rosé till maten?

Kan man verkligen servera rosé till maten? Ja, det kan man absolut. Det enklaste är att tänka på samma sätt som när du vill servera vitt vin. Eller kan du tänka typiska rätter från Medelhavsköket. Ett bärigt rosévin passar utmärkt till lättare grillade kött- och fiskrätter, matiga sallader, tapas och skaldjur. Eller varför inte en spansk paella eller en sval gazpacho? Ett fruktigt och smakrikt rosévin väljs med fördel till rätter om det finns en fet sås till maten. Ett rosé från Nya världen, som har en dragning åt det söta hållet, kan passa väl om det serveras kryddstarkt eller hett på tallriken.

Text: Eva Rydinger

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.