I Piemonte är det svårt att skilja produkterna från platsen de kommer ifrån. Barbera har vuxit fram på kullarna kring Asti och Monferrato, medan Roccaverano har sina rötter bland betesmarkerna i den östra delen av Langhe. Två olika produkter, men med samma grundförutsättning: det som finns på tallriken eller i glaset börjar ute i landskapet.
Det är också där framtidens stora fråga finns. Klimatet förändras, odlingsförutsättningarna blir mer osäkra och gamla produktionsmetoder behöver ibland utvecklas. För både Barbera d’Asti och Roccaverano handlar det därför om samma balansgång: hur bevarar man det som gör produkten unik utan att låsa fast sig vid det förflutna?
Traditionen ska inte försvinna. Men den behöver kunna överleva.
Ett vinlandskap mitt i Piemonte
Barbera d’Asti och Vini del Monferrato har sitt ursprung i hjärtat av Piemonte, där vinodlingen är tätt sammanlänkad med landskapet och människorna som brukat kullarna i generationer. Här finns många mindre producenter och familjeföretag som bygger sin verksamhet kring Barbera och andra lokala ursprungsbeteckningar.
För Consorzio Barbera d’Asti e Vini del Monferrato handlar arbetet därför om mer än att marknadsföra vin. Det handlar om att säkerställa att förutsättningarna för vinodling finns kvar.
Klimatförändringen gör frågan allt mer konkret. Högre temperaturer påverkar druvornas mognad, syra och alkohol, samtidigt som torka, kraftiga regn och andra extrema väderförhållanden gör odlingen mer osäker. För Barbera d’Asti är syran särskilt viktig. Om klimatet förändrar mognaden handlar det därför inte bara om skördenivåer, utan om vinets identitet.
Ett av konsortiets projekt, Ageba, undersöker hur Barbera kan anpassas till framtidens klimat. I stället för att bara söka nya lösningar blickar man också bakåt och letar efter plantmaterial från äldre vingårdar med egenskaper som kan vara värdefulla framöver.
Under 2022 identifierades omkring 90 plantor i gamla Barbera-vingårdar. Efter genetiskt urval ska de förökas och testas för att se vilka som har bäst förutsättningar när det gäller kvalitet och klimatanpassning.
Det är en intressant tanke. När klimatet förändras behöver lösningen inte alltid vara något nytt. En del av svaret kan redan finnas i de gamla vingårdarna. De gamla vinrankorna är alltså inte bara en del av historien. De kan också bli en del av framtiden.
Tradition räcker inte längre
Det finns en föreställning om att tradition och innovation står på varsin sida. Den ena handlar om gamla metoder och den andra om ny teknik. I Monferrato behöver det inte vara så.
Tvärtom bygger mycket av arbetet på att använda ny kunskap för att kunna fortsätta göra vin på samma plats. Målet är inte att förändra Barbera till något annat, utan att skapa förutsättningar för att druvan även i framtiden ska kunna uttrycka sitt ursprung. Det innebär att arbetet ute i vingården också behöver utvecklas.
Här kommer konsortiets NOVIAGRI-projekt in. Projektet har arbetat med teknik som ska göra användningen av växtskyddsmedel mer precis och därmed minska både mängden produkter och miljöpåverkan. Sensorer och en dator ombord på maskinen kan bland annat anpassa arbetstryck och mängden växtmassa i vinrankorna. På så sätt riktas behandlingen bättre mot det som faktiskt behöver behandlas.
Det kanske låter långt från bilden av vinodlaren som går mellan vinrankorna med sekatören i handen. Men det är just kombinationen som blir allt viktigare. Kunskapen om vingården finns kvar. Tekniken hjälper till att använda den på ett smartare sätt och skapa hållbarhet.
Men hållbarhet handlar inte bara om vad som händer mellan vinraderna. Ett vinområde måste också fungera ekonomiskt och socialt. Det måste finnas människor som vill bo kvar, arbeta med vin och föra kunskapen vidare.
Konsortiet arbetar därför med evenemang, provningar och mässor för att stärka Barbera d’Asti DOCG och Vini del Monferrato samt de lokala producenterna. Genom samarbeten med forskningsinstitut och universitet utvecklas samtidigt nya metoder och produktionsprocesser.
Ett levande vinlandskap behöver mer än välskötta vinrankor. Det behöver odlare, familjer, företag, restauranger och besökare, och en marknad som gör det möjligt att fortsätta leva på det man producerar.
Från vin till getost
Det är här Roccaverano PDO kommer in. Bara några mil från Barbera-vingårdarna finns ett annat piemontesiskt exempel på hur en produkt kan vara tätt sammanbunden med sitt territorium. Roccaverano PDO är ett hantverksmässigt osthantverk från området kring Roccaverano, i den östra delen av Langhe och Alto Monferrato Acquese.
Produktionsområdet omfattar 19 kommuner i provinserna Asti och Alessandria. Landskapet förändras från kullarna i Langa Astigiana och Val Bormida till det mer kuperade och bergiga Valle Erro. Här finns leriga, sandiga och kalkrika sedimentära jordar, men också mer hårda bergarter längre upp i dalgångarna. Det är ett landskap där buskmarker, gräs och betesmarker ger förutsättningar för getuppfödning. Och här blir sambandet mellan produkt och plats nästan bokstavligt.
Roccaverano PDO görs uteslutande av rå getmjölk. Getterna ska gå på bete under delar av året och minst 80 procent av fodret ska komma från produktionsområdet. De tillåtna raserna är Roccaverano och Camosciata Alpina samt korsningar mellan dem.
Det betyder att osten inte bara kommer från Piemonte. Den är beroende av Piemonte.
Det är en viktig skillnad. För Roccaverano PDO är betet en del av själva produktionssystemet. Växtligheten på ängarna och betesmarkerna påverkar mjölken och därmed också ostens karaktär. För Barbera är jord, klimat och läge en del av druvans förutsättningar. För Roccaverano PDO går vägen via geten, betet och mjölken. I båda fallen blir territoriet mer än en geografisk adress. Det är en del av produkten. Och det gör också frågan om framtiden större.
Om klimatet förändras påverkas inte bara vinrankorna. Även betesmarkerna, fodret och djurhållningen påverkas. Roccaverano PDO:s eget regelverk har redan visat hur känsligt sambandet kan vara. Vid en tidigare period av vattenbrist och begränsningar för bete behövde reglerna tillfälligt ändras eftersom tillgången på lokalt foder hade minskat kraftigt. Det är ett konkret exempel på hur klimat och produktion hänger ihop.
Roccaverano fick 2023 ett uppdaterat regelverk och det officiella namnet blev Roccaverano PDO. En viktig förändring var att disciplinen fastställde att osten ska tillverkas av 100 procent getmjölk. Det var i praktiken redan så hos producenterna, men regeln gjorde sambandet mellan produkten och getuppfödningen ännu tydligare.
Det finns också en annan intressant aspekt. Den lokala Roccaverano-geten har varit hotad och har enligt konsortiets uppgifter kunnat bevaras genom den status och efterfrågan som PDO-produktionen skapat. Här blir ursprungsbeteckningen något mer än en kvalitetsstämpel.
Den hjälper till att hålla ihop ett helt system: djurraser, betesmarker, producenter, traditioner och ett lokalt kunnande.
DOCG och PDO förknippas ofta med regler och kontroll. För konsumenten fungerar de framför allt som en garanti för att en produkt kommer från ett bestämt område och följer vissa regler.
Men för ett vin- eller matområde kan betydelsen vara större. Ursprungsbeteckningen knyter produkten till platsen och hjälper till att bevara metoder, kunskap och traditioner. I materialet från konsortiet framhålls också hur certifieringarna kan bidra till biologisk mångfald, minskad miljöpåverkan och lokal ekonomisk utveckling.
För Barbera d’Asti och Roccaverano PDO handlar det därför inte bara om att skydda ett namn. Det handlar om att skapa förutsättningar för att kunna fortsätta producera på samma plats.
Det är kanske också den verkliga styrkan med en ursprungsbeteckning. Den skyddar inte bara slutprodukten. Den kan skydda människorna och miljön runt omkring den.
Ett Monferrato som ska fortsätta vara Monferrato
Arbetet inom konsortiet Barbera d’Asti e Vini del Monferrato Barbera d’Asti och Roccaverano visar två olika vägar mot samma mål.
För Barbera handlar det om att hitta vinrankor som klarar ett förändrat klimat, använda ny teknik och minska miljöpåverkan utan att förlora druvans identitet. För Roccaverano handlar det om att bevara ett produktionssystem där geten, betet, fodret och det lokala hantverket fortfarande är en del av samma kedja. Det finns ingen enkel lösning. Och kanske är det just därför de här exemplen är intressanta.
Hållbarhet är sällan en enskild åtgärd. Det handlar om många små beslut. Vilken planta ska användas? Hur mycket växtskydd behövs? Hur kan man använda mindre resurser? Hur säkerställer man att betesmarkerna finns kvar? Hur bevarar man en lokal djurras? Och hur gör man det möjligt för nästa generation att fortsätta? Det sista är kanske det viktigaste.
För en vin- eller matregion är framtiden inte bara en klimatfråga. Det är också en generationsfråga. Kunskapen om hur man odlar Barbera i Monferrato eller tillverkar Roccaverano har byggts upp under lång tid. Om den kunskapen ska leva vidare måste det finnas människor som vill ta över vingårdarna, gårdarna och produktionen.
Därför blir den ekonomiska och sociala delen av hållbarheten minst lika viktig som den miljömässiga. När en lokal produkt säljs skapas inte bara en vara på en hylla. Det skapas också förutsättningar för en odlare, en producent och ett landskap att finnas kvar.
Barbera d’Asti DOCG och Roccaverano är två ganska olika produkter. Den ena börjar med en vinranka, den andra med en get. Men båda visar samma sak.
Att bevara en tradition betyder inte alltid att göra exakt som man alltid har gjort.
Ibland betyder det att förändra tillräckligt mycket för att traditionen ska kunna fortsätta.
För i slutändan måste ett territorium inte bara kunna berätta sin historia. Det måste också se till att någon kan fortsätta skriva den.
Den europeiska kampanjen ”Born Sustainable – Autenticity and Sustainability. Discover the Flavours of Europe’s Protected Territories” (Född hållbar – Äkthet och hållbarhet. Upptäck smakerna från Europas skyddade områden) sammanför konsortierna av Barbera d’Asti- och Monferrato-viner, Roccaverano PDO-ost och Conegliano Valdobbiadene Prosecco DOCG i ett treårigt kommunikationsprojekt. Syftet är att främja och kommunicera partnernas hållbara metoder och betona att hållbarhet inte är ett svar på en modern efterfrågan på större miljömedvetenhet, utan snarare en egenskap som är inneboende i dessa produkters natur. För att lära dig mer om kampanjen och partnernas initiativ, besök www.bornsustainable.eu eller kontakta oss för mer information. Finansierat av Europeiska unionen. De synpunkter och åsikter som uttrycks är endast upphovsmannens [upphovsmännens] och utgör inte Europeiska unionens eller Europeiska genomförandeorganets for forskning (REA) officiella ståndpunkt. Varken Europeiska unionen eller den beviljande myndigheten tar något ansvar för dessa