Det är lätt att glömma bort vad som är viktigt i eko-debatten. Här fördjupar sig vår krönikör Erica Landin i ämnet eko-certifiering.
Text Erica Landin
Det pratas mycket om ekologiskt vin i Sverige. Det har gått från en nischprodukt till att vara trendigt och efterfrågat. Det ger även ett utbud som växer och förbättras konstant – en stor bonus för oss som vill köpa viner från gårdar med mindre gifter och mer långsiktigt hållbar odling. Och det ger producenter motivationen att ställa om till ekologisk odling för att nå den attraktiva svenska marknaden. I december ledde jag en panel på branschmässan Wine2Wine i Italien där vi berättade att ca 18 procent av alla viner sålda i Sverige är ekologiska, räknat på volym. Många producenter höjde på ögonbrynen – ekologisk märkning innebär sällan någon fördel om man ska sälja till snittkonsumenten i EU. I USA kan det till och med ses negativt. Delvis beror detta på att ekologiskt vin i USA inte får innehålla skyddande svavel, till skillnad från “vin gjort på ekologiska druvor” eller ekologiskt vin under EUs regelverk. En konstig regel som gör att många av de ekologiska viner som når den amerikanska kunden doftar vinäger, brettanomyces eller sherry. Knappast positivt för segmentet.
På mässan, precis som när man reser runt på gårdar, var det många producenter som kom fram och sa, “vi är i princip ekologiska, men…” följt av en radda klassiska argument för varför man inte ville certifiera sig. Exempel: det ger för mycket koppar i jorden, det är mindre miljövänligt eftersom man måste köra traktorn oftare, de hinner inte med pappersarbetet… Många av dessa argument har god grund men samtidigt blir inställningen problematisk. I takt med att ekologiskt vin ökar i popularitet finns även motivationen för producenter att grönmåla sitt arbete. Utan en certifiering blir det omöjligt för konsumenter, skribenter och inköpare att veta vilka vinodlare som verkligen är näst intill ekologiska och vilka som bara har förstått att det låter bra men som trots allt använder starka bekämpningsmedel. Den oberoende inspektion som krävs för en certifiering ger dig som konsument och mig som skribent mer trygghet.
Ekologisk odling är inte lösningen på allt. Det är inte en miljömärkning och ett ekologiskt vin kan tappas på en miljövidrig tung glasflaska och transporteras med lastbil. Produktionen av ekologiskt vin (snälla säg aldrig “organiskt”) kan förbruka för mycket vatten, energi och diesel i produktionen utan att det påverkar märkningen och certifieringen innehåller inga etiska komponenter. Svenska märkningen KRAV går längre och inkluderar social hållbarhet, men den är mindre vanlig än “EU-lövet”. Hållbarhetsprogram, “certified sustainable”, betyder väldigt olika saker beroende på varifrån märkningen kommer. Det kan vara allt från miniminivå där producenten knappt behöver ändra sig alls för att få gå med (exempelvis i Kalifornien) till riktigt bra initiativ med höga krav och inspektioner (som i Oregon). Vilken liten stämpel som är bra och betydelsefull är näst intill omöjligt för vare sig konsumenter eller proffs att hålla reda på. Jag hoppas att den graderingen förenklas i framtiden.
Tills dess fortsätter jag att handla ekologiska viner, eller biodynamiskt certifierade (som trots vissa flummiga komponenter ändå har höga krav på ekologisk balans i vingården och mindre tillsatser i vinmakandet). Och de producenter som säger “vi är i princip ekologiska men…” uppmanar jag att snarast gå med i bästa möjliga certifieringsprogram för trovärdighetens skull.
LÄS MER
Inlägget Vinskribenten Erica Landin: ”Ofullständig stämpel är bättre än ingen eko-certifiering alls” dök först upp på World of Wine.