Gjutjärnsspisen kom till de svenska bondehemmen under 1800-talet. Man tog bort de öppna eldhärdarna vilket var ett stort revolutionerande steg.
Istället för de öppna härdarna som slösade på energin (dvs mycket värme bara försvann ut i rummet) kom de nya gjutjärnsspisarna där man kunde koncentrera värmen effektivt genom kokplattor.
Men det krävde också att man var tvungen införskaffa nya köksredskap. Grytor & kastruller med höga fötter byttes mot sådana med plan botten. De vedsnåla gjutjärnsspisarna hade kommit för att stanna. Alltså försvann den gamla energislösande matlagningen.
Tyvärr tappade man också de förföriska rökgivande aromerna. På 1800-talets bortre hälft var det dags för detta gammeldags sätt att tillaga särskilt kött att göra comeback i trendiga Stockholm (förstås).
När en stad får runt en kvarts miljon invånare brukar man säga att små subkulturer dyker upp, vilket skedde vid förra sekelskiftet.
Den moderna staden växer fram, gatlysen kommer 1853, trottoarer – denna ”nymodighet” kommer 1872. På upplysta trottoarer trippar ett hippt fenomen fram, nämligen en Grill-Janne!
Detta var en person som hängde på det då ultrahippa Grill Jones på 1880-talet. Denna restaurang låg på Norrmalmstorg i den fastighet där Norrmalmstorgsdramat utspelade sig typ 90 år senare. Usch, nu blir det för mycket nutidshistoria, skall lugna ner mig.
I Stockholm och andra städer har de alltid funnits unga män som sticker ut, tex Grilljannen, Bohemen, Jazzgossen, Swingpjatten, eller varför inte Bratts eller Stekare. Numera älskar vi driva med den skäggiga Hipstern! Men de finns, dessa trendiga, och har alltid funnits i det moderna Stockholm.
1897 hände något som upprörde konservativa kretsar (eller allmänt tråkiga människor); varm korv som man åt stående! Denna ”synd” serverades på Stockholmsutställningen. Äta mat stående!?! Nu får det väl ändå vara nog…
Den största och viktigaste symbolen för unga dekadenta var Sigge Wulff 1869-1892 som dog bara 22 år gammal. Han var vår första flickidol men också gay-ikon! Han var en symbol för fin-de-siècle, inom kultur- och idéhistorien är detta ett samlingsbegrepp för vissa tendenser av en viss mentalitet från 1800-talets slut, ofta använt för att beskriva den finkänsliga nyromantik som inom konst och litteratur behandlade sekelslutsångest, dekadens, allmän trötthet, nervositet & livsleda.
Sigge led av sjukdomen TBC. Den bleka huden han fick av TBC förstärkte förstärkte kulten kring honom. Han pekade dessutom med sitt ”fjollfinger” det spretande lillfingret, som var stelt på grund av begynnande syfilis. Den 5 januri uppträdde han för sista gången. Publiken visste om hans sjukdom, hans röst lär har brustit flera gånger men publiken jublade ändå, kanske ännu mera.
Stående ovationer mötte honom denna kväll. Han bars av scenen en sista gång. Han vaknade men trots försök att pigga upp sig med champagne så var Sigge på väg in i mörkrets rike. Hans vänner samlades och berättade historier, sjöng visor, drack champagne. Klockan tre på eftermiddagen bad Sigge vännerna rätta till kudden. Se så nu ligger jag bra. Sedan slutar han andas. Redan veckan efter fanns punschmuggar med Sigges namnteckning att inköpa.
Vi skålar i punsch för Sigge som gled alltför tidigt in i mörkrets rike. Den 10 januari 1892 hölls en så nära kunglig begravning vi kan komma… Detta är en lång historia för berätta grillens comeback. I år är det coola ”ägget” som är inne. Ägget är bra – den är energisnål, ger grillkänslan vi älskar men kan även bidra med rökighet och långsam tillagning. Ägget är så rätt 2016!
Inlägget Vad utmärker en riktig Grill-Janne? dök först upp på World of Wine.