Förutom de internationella druvorna har Italien en uppsjö av egna inhemska druvor och man odlar och producerar vin i hela landet, från norr till söder. Ett flertal av regionerna har sina ”egna” druvor och man har lång och stolt tradition.
Sanningen är den att en gång i tiden odlades nästan inga andra druvor än de egna italienska druvor inhemska och först under 1900-talet började de internationella druvsorterna att bli viktiga i landet. Idag är till exempel Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc framförallt viktiga för Super Tuscan eller Supertoscanare som vi kallar dom på svenska.
Italienska druvor
När Phylloxera, alltså vinlusen, drabbade Italien 1879 valde man till skillnad från många andra länder, där man ympade in amerikanska rotstockar på våra europeiska vinrankor, att plantera om till bättre druvsorter men det var även många som valde att lägga ner sina vingårdar. Trots allt finns det över 500 druvsorter och av dessa är lite mer än 350 dokumenterade.
Så låt oss ta en titt på ett par italienska druvor och se om vi kan lära oss något nytt.
Aglianico
Blå druva som idag är en de mest odlade druvorna i södra Italien. Här får man mycket av allt! Koncentrerade och friska viner med mycket tanniner. Om norr har sin Nebbiolo har söder sin Aglianico!
Corvina
Blå druva som odlas främst uppe i nordöstra Italien, Venetien. Och det är en druva som många svenskar lärt sig älska i början på 90-talet. Speciellt när den fått torka och dra ihop sig till ett litet russin. För att sen blomstra ut som ett Amaronevin där den både kan vara allt från kryddig och mustig till mjuk och bärig.
Malvasia
Okej, nu har vi en druva som inte är inhemsk men en av de bättre italienska gröna druvorna och den producera både söta och torra viner. Fylld med tropisk frukt, äpple och lagom hög syra går det att tillverka riktgt bra viner på druvan. Speciellt om man håller ner skördeuttaget och odlar den på vulkanisk jordmån.
Sangiovese
Här vi att göra med en världskändis som nu också börjar sprida sig runt om i världen. Varför det kändisskap? Chianti Classico, Vino Nobile de Montepulciano, Brunello di Montalcino och Carmignano. Ringer det någon klocka? Kort sammanfattat är den gemensamma nämnaren Sangiovese och fantastiska viner. Ofta pratas det om två olika stilar, ett lättare som bör drickas ganska omgående och ett tyngre och mer koncentrerat. Det sistnämnda är det som gett druvan sitt kändisskap. Kryddiga och fruktiga med syra och tanniner och med toner av choklad, kaffe, nötter och fat. Viner som går att lagra 15–20 år utan problem.
Barbera
En av de mest planterade blå druvor som finns i Italien. Men hur är det möjligt tänker du? De allt flesta tror att den bara finns uppe norra Italien, mer bestämt i Piemonte. Det stämmer inte riktigt utan den odlas i hela Italien och är något av en druva för folket. Friska och unga viner som är härligt fruktiga med höga syra och knappt några tanniner. I smakpaletten hittar man jordgubbar, hallon, körsbär och lite kryddighet. Enkla och goda viner som ska konsumeras. Ett bordsvin helt enkelt.
Nebbiolo
Varje gång när man berätta om Norditaliens stolthet nämns det italienska ordet Nebbia som betyder dimma på svenska. Så. Klart. Let’s move on! Blå druva som ligger bakom ett vin som de allra flesta i myndig ålder hört talas om – Barolo. Men glöm inte hans brorsa Barbaresco. Så vad är kopplingen till dimma? Blir min dimmig av att dricka det? Inte helt omöjligt men det har förmodligen med dimman som sänker sig över vingårdarna under skörden i oktober. Finns även en teori om ett annat ord från italienskan – Nobile. Betyder ädel på svenska. Och det kan stämma med tanke på att det är en ädel druva för folket i norr. Även har vi trå olika stilar – den traditionella på stora gamla ekfat och lång maceration upp till fyra fem veckor, vilket ger komplexa viner med smak av tobak, tjära och rök tillsammans med torkade rosor, jordgubbar, hallon och lakrits. Lägg till hög syra och massor av tanniner! Sen har vi den moderna stilen som satte Barolo Boys på kartan. Små ekfat som kallas barrique och kort maceration på max tio dagar i roterande fat. Vinet blir mognare och krämigare i smaken men behåller syran och tanninerna. Och nu förtiden har gränserna mellan dessa stilar suddats ut rejält. Men det är viner som mår bra av lagring och klarar det utan problem.
Primitivo
En blå druva som låg och bubblade lite för sig själv där nere södra Italien. Användes främst till att höja alkoholhalten och smaken hos andra lättare viner. Sen kom Zinfandel boomen från USA och när de italienska vinbönderna insåg att det var ju Primitivo som efterfrågades var man inte direkt långsamma att hänga på trenden. Lika snabbt som Usain Bolt sprang 100 meter ändrade man namnet på etiketterna och vips så flög vinflaskorna ut från Systembolagets hyllor. Okej, inte helt sant, men ganska. Lite hjälp fick man även när stilen på vinerna ute i världen gick till att bli ner fruktiga och smakrika. Nu står det oftast Primitivo etiketten. Så vad få man? Mörka söta frukter av viol, vildhallon, björnbär och peppartoner. Lite högre alkoholhalt och mycket av allt helt enkelt. Och namnet härstammar från Italiens Primi, som betyder först och anspelar på att druvan mognade först av alla.
Montepulciano
Innan vi reder ut namnförväxlingarna som kan uppstå med en stad med samma namn i Toscana börjar vi med druvan. Blå druva som odlas främst i Marche och Abruzzo. Djupröda viner med mycket smak av mörka bär och mycket tanniner. Sen är det lätt att tro att den har något med Vino Nobile di Montepulciano att göra. Fast det är fel och det finns inget med vinet att göra, mer än att man delar det långa namnet. Vino Nobile di Montepulciano viner innehåller Sangiovese. Här få man tänka till lite när man ser namnet på en etikett. Framförallt ska du titta efter Montepulciano d’Abruzzo.
Verdicchio
På italienska betyder Verde grön, vilket även är färgen på druvan. Den ger fruktiga, friska och aromatiska viner med inslag av mandel, citron och örter.
Falanghina
Ger fruktiga och friska vita viner med hög tillgänglig syra och det är en druva som ökat rejält i populäritet i Italien. Den är väldigt lokal och odlas nästan bara i Campania som ligger lite högre upp på ”vristen” om man föreställer sig Italien som en stövel.
Sagrantino
Umbriens stolhet. Fullständigt fullproppade på tanniner och det är mörkblålila viner med smak av svartvinbär, körsbär. Fruktiga och mustiga på alla sätt!
Nero d’avola
”Den mörka från Avola” Och en av få druvor som även har rött fruktkött och således omöjlig att göra vitt vin på. Den mest odlade druvan på Sicilien och har tidigare fungerat som en färg och smaksättare i andra lättare viner. Nu står den för sig själv och vinerna blir fylliga, smakrika och tanninrika. Tål oftast lång lagring efter en tid på ekfat.
Text: Mats Garb