Vinlandet Spanien är i en ständig förändring

Spanien är ett av världens största vinländer, men också ett av de mest svåröverskådliga. Här finns allt från svala Atlantvingårdar i Galicien till heta, torra slätter i La Mancha, höga vingårdar i Kastilien och vulkaniska odlingar på Kanarieöarna. Lägg till hundratals druvsorter, gamla vinrankor, sherry, cava och en ny generation producenter som tänker mer på friskhet än på kraft. Och fortfarande tänker många på Rioja och Tempranillo när man pratar om Spanien.

Men Spanien är ett land där vinodling nästan alltid handlar om kontraster. Det är torrt, men också maritimt. Varmt, men ibland förvånansvärt svalt. Det finns gigantiska vinområden och små vingårdar där produktionen mäts i några få tusen flaskor. Och samtidigt som landet har en av världens äldsta vintraditioner förändras vinindustrin snabbt. Om man mäter vinlandet i hektar är Spanien fortfarande störst i världen. Enligt OIV uppgick den totala vinarealen till cirka 919 000 hektar 2025, motsvarande omkring 13 procent av världens totala vinareal. Det är mer än i Frankrike och Italien. Samtidigt minskar arealen och 2025 var den spanska vinarealen omkring 1,3 procent mindre än året före.

Det säger en del om Spanien. Här finns enorma arealer där vinrankan är en självklar del av landskapet, men också ett problem som många andra europeiska vinländer känner igen. Vad händer när det blir allt svårare att få ekonomi i vissa vingårdar?
Den spanska vinsektorn är dessutom ovanligt bred. Här finns stora internationella företag, kooperativ och tusentals mindre familjeproducenter. Det finns områden som producerar stora volymer för export och andra där små producenter arbetar med gamla stockar och mycket begränsade skördeuttag. Spanien är därför svårt att beskriva med en enda vinmodell.

Och kanske är det precis det som är poängen.

I nordväst ligger Galicien med Atlanten som ständig klimatpåverkan och här är landskapet grönt, nederbörden betydligt högre och temperaturerna mer måttliga. I Rías Baixas trivs Albariño i det svala och fuktiga klimatet nära Atlantkusten.
Längre österut förändras landskapet. Rioja ligger kring floden Ebro och påverkas av både Atlantens och Medelhavets klimat. Här finns dessutom stora höjdskillnader och olika jordtyper mellan Rioja Alta, Rioja Alavesa och Rioja Oriental.
I Ribera del Duero är höjden en helt annan faktor. Många vingårdar ligger omkring 700–1 000 meter över havet och temperaturväxlingen mellan dag och natt kan vara stor. Tempranillo – eller Tinto Fino som druvan ofta kallas här – kan ge koncentrerade viner men samtidigt behålla en frisk syra.

Och så har vi La Mancha. Här breder ett av världens största sammanhängande vinområden ut sig över den centrala högplatån. Klimatet är torrt, soligt och kontinentalt, med kalla vintrar och heta somrar. Det är också här som den vita druvan Airén länge haft sitt starkaste fäste.
Sedan finns ytterligheterna. Priorat i Katalonien med sina branta sluttningar och skifferjordar. Jerez längst ner i Andalusien med sitt varma klimat och sina vingårdar för sherry. Och Kanarieöarna, där vinrankor växer i vulkanisk jord mitt ute i Atlanten.
Det är svårt att hitta många andra vinländer där skillnaden mellan olika vinområden är lika stor inom samma nation.

Låt oss gå igenom regionerna i Spanien

Rioja
Den klassiska bilden av spanskt vin. Den vinregion som nästan alla känner till är Rioja och här har Tempranillo länge varit den dominerande druvan och står för omkring 80 procent av hela vinarealen inom Rioja, medan Garnacha, Graciano och Mazuelo spelar mindre men viktiga roller. På den vita sidan är Viura fortfarande central, men Rioja har under senare år breddat sitt uttryck med fler gröna druvsorter.
Rioja är också regionen som gjort lagring till en del av sin identitet. Crianza, Reserva och Gran Reserva är begrepp som många svenska vinälskare känner igen. Här har producenten traditionellt spelat en stor roll för hur länge vinet lagras innan det når marknaden.
Men även Rioja förändras och gamla vingårdar, mindre områden och en tydligare betoning på ursprung har fått större betydelse. Det finns i dag producenter som hellre visar en specifik by eller vingård än en generell Rioja-stil och så ser det ut i stora delar av Spanien.

Ribera del Duero
Om Rioja är den klassiska referensen är Ribera del Duero ett exempel på hur samma druva kan få en annan personlighet. Här är det återigen Tempranillo som står i centrum, men på den höga kastilianska platån får druvan andra förutsättningar. Somrarna kan vara heta, men nätterna är betydligt svalare. Höjden bidrar till stora temperaturskillnader och långsammare mognad.
Det har gjort hög höjd till ett allt viktigare begrepp i spanskt vin. Vinmakare söker sig uppåt för att bevara syra och friskhet när klimatet blir varmare. Det är numera inte ovanligt med nya eller återupptäckta vingårdar på över 1 000 meters höjd, men det handlar inte bara om klimatet utan att skapa en ny stil. Mer friskhet. Mindre tyngd.

Rías Baixas
På Spaniens nordvästra kust händer något helt annat. Rías Baixas är Albariños stora hem och regionen har blivit en av Spaniens viktigaste ambassadörer för vita viner. Här är klimatet tydligt atlantiskt, med betydligt mer nederbörd än i centrala och södra Spanien.
Albariño har ofta hög syra, citrus, gröna äpplen, persika och en lätt salt eller mineralisk ton. Det är ett vin som passar väldigt väl ihop med det lokala köket, inte minst skaldjur och fisk. Men det är också ett exempel på hur bilden av spanskt vin har förändrats. Spanien är inte längre bara Rioja, Ribera och kraftfulla röda viner.
De vita vinerna har blivit en allt viktigare del av landets moderna vinidentitet. Vinjournalister har under flera år pekat på potentialen hos spanska gröna druvor som Albariño, Verdejo och Garnacha Blanca, men också hos mindre kända sorter som Godello, Albillo och Hondarrabi Zuri.

Rueda och Verdejo
På den kastilianska högplatån ligger Rueda, där Verdejo är den stora stjärnan. Traditionellt har Verdejo gett friska, aromatiska vita viner med toner av citrus, örter och gröna frukter. Men också här sker en förändring. Gamla stockar, lägre skördeuttag och vingårdar på högre höjd används för att skapa viner med större djup och struktur. Det är en del av en bredare utveckling där spanska producenter försöker visa att de inhemska vita druvorna kan ge betydligt mer än enkla, unga och friska vardagsviner. I vissa fall blir Verdejo ett lagringsvin snarare än ett vin som ska drickas samma år. Det är en ganska stor förändring för en druva som länge främst förknippats med friskhet och lättillgänglighet.

Priorat
Priorat är en av Spaniens mest extrema vinregioner. Här växer vinrankorna ofta på branta sluttningar med den berömda skifferjorden llicorella. Det är ett varmt och torrt område, men höjdskillnaderna skapar stora variationer mellan olika vingårdar. Garnacha och Cariñena är traditionellt viktiga, ofta kompletterade med internationella sorter som Syrah och Cabernet Sauvignon. Priorat blev under slutet av 1900-talet en symbol för det nya Spanien. Ett antal ambitiösa producenter visade att landet kunde producera koncentrerade, långlivade och internationellt eftertraktade viner på mycket hög nivå. Men även här har uttrycket förändrats. Många producenter söker i dag mindre extraktion, mer friskhet och större transparens.

Bierzo
Ett av de mest intressanta exemplen på Spaniens förändring är Bierzo i nordvästra delen av landet. Här är Mencía den viktiga blå druvan. Området ligger nära Galicien och har ett klimat som skiljer sig tydligt från de varmare vinregionerna längre söderut.
Mencía kan ge mörk frukt och struktur, men också en friskare och mer elegant stil än den klassiska bilden av spanskt rött vin. Bierzo har dessutom blivit ett område där gamla vingårdar fått nytt liv. Många av de äldre odlingarna är små och ligger utspridda på sluttningarna. De kan vara svåra att arbeta rationellt med, men de ger producenter möjlighet att arbeta med material som har anpassat sig till platsen under lång tid.

Cava
Cava produceras enligt traditionell metod, alltså med en andra jäsning på flaska. Macabeo, Xarel-lo och Parellada är de klassiska druvorna, även om regelverket också tillåter flera andra sorter.
De senaste åren har Cava genomgått en tydlig förändring. Det har blivit större fokus på ekologisk odling, längre lagring och högre kvalitet. D.O. Cava rapporterade exempelvis att ekologisk Cava ökade med drygt 15 procent och nådde 37,3 miljoner flaskor 2024. Samtidigt har torkan pressat produktionen och fått producenterna att arbeta mer med värde än enbart volym. Parallellt har Corpinnat vuxit fram som en egen kvalitetsinriktad modell i Penedès. Under 2025 sålde de anslutna producenterna över tre miljoner flaskor och ökade omsättningen kraftigt. Även här ligger fokus på ursprung, längre lagring och tydligare koppling mellan vinproducent och vingård.
Det säger något om en större förändring inom spanskt vin. Mindre fokus på att bara vara ett billigare alternativ till Champagne.

Jerez
Och så finns Jerez. Här handlar vinet inte främst om druvsorten, utan om vad som händer efter jäsningen. Palomino är den viktigaste druvan för torr sherry och används för viner som Fino och Manzanilla, medan Pedro Ximénez och Moscatel används för söta viner. Vinerna lagras genom det unika solerasystemet, där vin från olika årgångar blandas över tid. Det gör sherry till något av en tidsmaskin i vinvärlden. En flaska Fino eller Manzanilla kan vara flera år gammal, men innehåller samtidigt komponenter från olika delar av ett långvarigt lagringssystem. För konsumenten kan det vara svårt att förstå, men det är också en del av charmen. Jerez visar dessutom att Spanien har en vintradition som inte riktigt passar in i den vanliga uppdelningen mellan gamla och nya världen, utan står för något helt eget.

Stora druvor och trenderna som tar Spanien framåt

Tempranillo är den viktigaste blå druvan och finns över stora delar av landet. Den kan heta Tinto Fino i Ribera del Duero, Cencibel i delar av Kastilien och Ull de Llebre i Katalonien. Den används både i unga, fruktiga viner och i några av Spaniens mest lagringsdugliga viner.

Airén är den stora vita överraskningen. Den har länge varit en av världens mest planterade druvor och var historiskt enormt viktig i centrala Spanien. I dag har arealen minskat kraftigt, men 2023 stod Airén fortfarande för drygt 190 000 hektar i Spanien. Tillsammans med Tempranillo stod de två druvorna för omkring 42 procent av den planterade vinarealen.

Garnacha är en annan nyckeldruva. Den finns framför allt i Aragonien, Rioja, Katalonien och flera andra områden. Druvan klarar värme och torka väl och kan ge allt från fruktiga roséviner till koncentrerade och långlivade röda viner. Dess förmåga att hantera varma och torra förhållanden gör den också intressant i ett förändrat klimat.

Monastrell är viktig i sydöstra Spanien, inte minst i Jumilla, Yecla och Bullas. Det är en druva som trivs i varmt och torrt klimat och kan ge mörka, kraftfulla viner.

Bobal hör framför allt hemma i Utiel-Requena i Valencia. Länge förknippades den med enkla bulk- och vardagsviner, men gamla stockar och bättre vinmakning har gjort att druvan fått ett helt annat rykte.

På den vita sidan är Verdejo, Albariño, Macabeo, Godello, Viura och Garnacha Blanca viktiga namn. Macabeo är dessutom en av de klassiska Cava-druvorna.
Det intressanta är att många av Spaniens moderna vinframgångar bygger på druvor som faktiskt alltid har funnits där. Och det är inte nödvändigtvis nya druvor som förändrar Spanien utan det är nya sätt att använda de gamla.

Den stora trenden är ett friskare Spanien

Kanske är den tydligaste förändringen just nu jakten på friskhet. Och det kan låta märkligt i ett land som länge förknippats med sol, värme, ekfat och alkohol, men klimatförändringen har gjort frågan mer akut. Vinodlare måste hantera högre temperaturer, vattenbrist och tidigare mognad. Samtidigt vill många producenter göra viner som känns mer eleganta och lättare på tallriken.
Lösningarna är högre lägen, nordliga sluttningar, senare skörd, gamla stockar, anpassade odlingsmetoder och andra druvsorter. Enligt en aktuell genomgång av trenderna i spanskt vin har odlingar på över 1 000 meters höjd blivit allt vanligare, samtidigt som producenter söker nordligare och mer skyddade lägen för att bevara friskhet och elegans. Det är en utveckling som märks i både röda och vita viner. Spanien vill helt enkelt inte längre bara göra kraftfulla viner. Man vill göra balanserade viner.

Nu kliver de vita vinerna fram

En annan tydlig förändring är de vita vinernas ökade betydelse. Under lång tid har Spanien framför allt varit ett rödvinsland. Rioja, Ribera del Duero och Priorat har dominerat bilden. Men Albariño från Galicien, Verdejo från Rueda och Godello från nordvästra Spanien har fått allt större uppmärksamhet. Även inom Rioja satsar producenter mer på vita viner och på druvsorter som tidigare haft en mer undanskymd roll. På den spanska marknaden ökade konsumtionen av vita viner med 1,7 procent 2024 samtidigt som rödviner med ursprungsbeteckning minskade 2,7 procent. Rueda stod enligt El País för 44,5 procent av den nationella konsumtionen av vita viner med ursprungsbeteckning och det handlar inte bara om mode. Vita viner passar också väl in i en tid där konsumenter efterfrågar friskare viner, lägre alkohol och större flexibilitet till mat.

En annan av de mest intressanta trenderna är återupptäckten av gamla vingårdar. Spanien har gott om gamla vinrankor, inte minst eftersom många områden har varit mindre industrialiserade än exempelvis delar av Frankrike och Italien. Många av dessa vingårdar består av små parceller med låg avkastning och gamla, traditionella plantor. Under senare år har de gått från att vara ett problem till att bli en tillgång. Gamla stockar kan ha djupa rotsystem, vara bättre anpassade till lokala förhållanden och ge små skördar med hög koncentration. Men framför allt erbjuder de en genetisk och historisk mångfald som är svår att återskapa när den väl försvunnit. Spanska vinmakare har därför börjat leta efter gamla vingårdar på platser som tidigare betraktats som för avlägsna eller ekonomiskt ointressanta. Men det finns något ganska fint i den här utvecklingen.
Det som en gång sågs som gammalt och opraktiskt kan plötsligt vara det mest moderna man har.

Samtidigt står Spanien inför en ekonomisk utmaning. Landets vinareal minskar och exporten är under press. Under 2025 exporterade Spanien omkring 1,91 miljarder liter vin, en minskning med 2,6 procent jämfört med året före. Exportvärdet sjönk samtidigt 4,3 procent till cirka 2,9 miljarder euro. Det betyder inte att spanskt vin är på väg bort. Snarare blir frågan hur landet ska skapa större värde ur en mindre produktion. Det syns i satsningen på premiumviner, gamla vingårdar, ursprungsbeteckningar, ekologisk odling och vinresor. Vin blir i allt högre grad en upplevelse för konsumenterna och landet blir ett mål för vinresenärer.

Vinresandet har alltså blivit en viktig del av den spanska vinindustrin. Den officiella turistsajten listar i dag 38 olika vinvägar runt om i landet, från Rioja, Ribera del Duero och Rueda till Jerez, Ronda, Alicante, Priorat och Kanarieöarna och det är lätt att förstå varför.
Spaniens vinregioner är inte bara vingårdar. De är också byar, restauranger, historiska bodegor, tapasbarer, arkitektur och landskap. I Rioja kan man gå från medeltida byar till moderna vingårdar på några minuter. I Jerez ligger bodegorna mitt i staden. I Priorat slingrar sig små vägar mellan branta vinfält. I Galicien är vinlandskapet grönt och Atlantnära. Resande efter vinet blir en väg in i landet.
Och kanske är det just här Spanien har något som många andra vinländer försöker bygga upp, vin som en naturlig del av resan, maten och kulturen snarare än en isolerad produkt.

En ny bild av Spanien

Det finns fortfarande en plats för den klassiska Rioja-flaskan med lång fatlagring. För Ribera del Duero, Priorat och andra kraftfulla röda viner, för sherry och cava och för Rioja Reserva till söndagssteken. Men det finns även ett annat Spanien. Ett Spanien med Albariño och Godello. Med svala Garnachaviner från hög höjd och gamla Bobal-stockar i Valencia, Mencía från Bierzo och vulkaniska viner från Kanarieöarna. Gamla Verdejo-vingårdar på högplatån och producenter som återupptäcker lokala druvor som nästan försvunnit. Det är ett vinland som fortfarande har en mycket stark tradition, men traditionen har börjat röra på sig. Och kanske är det just därför Spanien känns så intressant just nu

Visste du att…

Spanien har världens största vinareal. Enligt OIV omfattade landets vingårdar cirka 919 000 hektar 2025 – ungefär 13 procent av världens totala vinareal.
Tempranillo och Airén dominerar fortfarande. Tillsammans stod de för omkring 42 procent av Spaniens planterade vinareal 2023.
Spanien har ett av världens största vinlandskap – men också en av Europas mest varierade vinproduktioner. Från Atlantens svala Galicien till de torra slätterna i La Mancha och vulkanöarna i Atlanten finns nästan hela skalan av klimat och odlingsförhållanden.
Och kanske mest intressant av allt: en stor del av det som just nu uppfattas som det moderna Spanien bygger på gamla idéer. Gamla druvor. Gamla stockar. Höga lägen. Lokala traditioner. Skillnaden är att de används på ett nytt sätt.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.