Hon är svenskan som mot alla odds klättrat i vinvärldens hierarki. Helena Lindberg är chefsvinmakare hos familjen Antinori i Italien. Här berättar hon hur det är att arbeta i en mansdominerad bransch och att hennes högsta önskan, mot förmodan, inte är att ha en egen vingård.
Det är visserligen inte längre ovanligt med kvinnliga vinmakare, men i de flesta fall handlar det om en dotter som vuxit upp bland vinrankor och jäsande must. Helena Lindberg växte upp i Sverige och jobbar nu som chefsvinmakare hos familjen Antinori, en av de mest anrika vinfamiljerna i Italien.
– Som svensk och kvinna har jag vant mig vid att vara något av en udda fågel. Det är svårt att veta om de reagerar på att jag är kvinna, eller på att jag är från Sverige, ett icke vinproducerande land, berättar Helena Lindberg för Wow News.
Hon jobbar sedan 2004 i Bibbona, som är en grannkommun till det mer kända vindistriktet Bolgheri vid Toscanas kust. Vingården Tenuta di Biserno är relativt ung, men familjen Antinoris rötter går längre tillbaka i tiden, och de är närmast kultförklarade i Italien. De ligger bland annat bakom Tignanello, det första vinet som kom att kallas en Super Tuscan. För Helena Lindberg har vägen hit varit lång, spännande men även utmanande.
– Den svåraste perioden var under mina år i Frankrike, i Languedoc–Roussillon, när jag arbetade med kooperativ och privata egendomar. Där var det tufft att vara kvinna, svenska och lite oerfaren, berättar hon.
Helena är civilingenjör i kemiteknik i grunden. Det var när hon började jobba med utveckling av förpackningsmaterial för bl.a. fruktjuicer, som hon först kom i kontakt med vinkemi och började intressera sig för vin och vinprovning. Efter det var hon fast, och hon tvingade till och med sina vänner att följa med till vinproducerande områden på semestern. En av dessa resor gick till Australien, där fröet till en idé såddes.
– Jag var tvungen att förverkliga mina drömmar. Om inte annat för att slippa ångra mig senare i livet, berättar hon.
Hon kom till Sydney i januari 1995. Efter tre veckor började hon jobba i produktionen och senare som teknisk assistent till vinmakarna på Yalumba i Barossa Valley. Två år senare blev hon erbjuden tjänsten som vinmakarassistent till deras dotterföretag i Nya Zeeland.
Efter fyra osäkra år i Frankrike fick hon höra talas om ett spännande projekt som var på gång i Toscana. Åtta månader och en provanställning senare fick hon sin första fasta anställning som vinmakare hos familjen Antinori.
– Italien är det mest manschauvinistiska land jag arbetat i hittills. Även om jag är omgiven av bra män i jobbet, kan jag bli trött på den allmänna attityden. Avståndet mellan kvinnor och män är större här. Trots detta har jag lyckats bra i företaget, Lodovico Antinori vågade satsa på mig.
Hon berättar att Nya Zeeland är det land som det varit lättast att arbeta i. Människorna var öppnare och hade inga förutfattade meningar, varken när det gällde hennes nationalitet eller kön. Helena föredrar dock utmaningar.
– Jag trivs i det något kaotiska Europa och vill vara kvar här. Livet är lite för enkelt i Australien och Nya Zeeland.
På frågan om huruvida det perfekta vinet existerar, blir svaret nekande. Hon anser dock att doften är viktig. Detta gäller också för frukten, som inte får maskeras av för mycket ek.
– Balans, finess, harmoni, struktur eller ryggrad som ger stöd och friskhet, och så till slut en lång eftersmak. Dessutom måste vinet berätta något om den plats det kommer ifrån.
Om hon tvingas välja, är Helenas favorit ett riktigt bra pinot noir-vin från Bourgogne, eller ett Barolo, eller ett riktigt bra vin från Bordeaux.
– Det är hopplöst att välja favoritvin, men Cabernet Franc konkurrerar om förstaplatsen när det gäller druvor. I mitt nuvarande jobb har jag sett att den druvan kan ge fantastiskt delikata viner.
I framtiden skulle man kunna tro att Helena drömmer om en egen vingård, men det ingår inte alls i hennes planer.
– Jag är ingen jordbrukare och skulle inte må bra av att vara bunden till en jordlott. En egen vingård skulle bara vara en belastning.
Det är när hon får arbeta med nya projekt och med utveckling, gärna i internationella sammanhang, som hon trivs bäst.
– Jag vill bryta ny mark, bildligt talat!
Text: Sarah Djerf
Läs även:
Arvid Rosengren: ”Jag är väldigt fokuserad på andras upplevelser”
Tommy Myllymäki: ”Jag är aldrig nöjd”
Vinförsäljaren Ulf Ahrens: ”Jag älskar mina kunder”
Inlägget Helena Lindberg om utmaningarna som kvinnlig vinmakare dök först upp på World of Wine.