Winemaker’s dinner är en intressant, trevlig och njutbar tillställning där man får möjligheten att ta del av vinmakarens egna tankar om vinet och chansen att kombinera med god mat.
Oftast öppnar det upp nya dimensioner till smak och doft, men det ger också ett tillfälle att lära känna människorna som ägnar sitt liv åt konsten att skapa fantastiska drycker.
Vinonista är än så länge en mindre leverantör med stora ambitioner om att få ge oss vinälskare det bästa som erbjuds från Italien och än så länge främst från Piemonte. Och det är här som Stefano Gozzelino och hans far Vincenzo Gozzelino kommer in i bilden. Tidigare var det fadern som drev vingården Cascina Vigna, men sedan en tid tillbaka är det numera Stefano som är vingårdens vinmakare. Dock är det vanligt på vingårdarna runt om i Italien att den äldre generationen fortfarande hänger kvar på ett hörn och hjälper till efter bästa förmåga.
Dock är det vanligt på vingårdarna runt om i Italien att den äldre generationen fortfarande hänger kvar på ett hörn och hjälper till efter bästa förmåga.
Vingården har gått genom flera generationer och Stefano är den som ska sätta Cascina Vigna på den svenska kartan och mannen som ska hjälpa honom är Vinonistas grundare Martin Wall. För Martin har det sedan starten av samarbetet varit en självklarhet att Stefanos viner måste få avnjutas av fler än den lokala marknaden runt berget Bricco Lù. Och det är i dess branta sydsluttning som druvorna odlas och det är ett idealiskt läge för att skapa viner som till exempel Cascina Vignas Barbera d´Asti Superiore. Vinstockarna bär på en historia som tar oss tillbaka till 70-talet och av alla handplockade druvor är det endast 10% som går till produktionen av Superiore. Resterande går till Barbera d´Asti.
Cascina Vigna producerar ca 50 000 flaskor om året och av dessa är ca 3000 Superiore. Man är uppskattad lokalt och precis som många mindre vingårdar säljer man nästan uteslutande till den lokala marknaden. Är det ett bra vin dricks det upp. Och det är ett bra vin. Till och med så bra att det vann ett brons i Vinordic Wine Challenge 2019.
Men nu tar vi oss tillbaka till middagen.
I samband med Italienska vindagen som gick av stapeln nu i november var Stefano tillsammans med Vincenzo inbjudna för att kunna närvara på plats. Det innebar även att det var första gången som fadern gick ombord på ett flygplan och flög hela vägen upp till oss i norr. Sonen har däremot varit utanför den Italienska gränsen vid två andra tillfällen, men aldrig i Sverige.
— I love Sweden, svarar Stefano på frågan vad han tycker om vårt land. Sen säger han, med en härliga Italien engelska, att det har varit väldigt mörkt det här dagarna och frågar vad som hänt med solen. Välkommen till Sverige, tänker jag först säga men avstår för att inte skrämma bort honom att komma tillbaka. Middagen hålls något oväntat ute i Bromma hos Cottino´s Skafferi som ligger vid Islandstoget och som tidigare huserade en av Sveriges dyraste men trevligaste Konsumbutik. Det vet jag av egen erfarenhet då jag bodde i huset bakom affären under många år. Nu driver Johan Cottino en urban lanthandel med restaurang, chark och catering i den tidigare butiken. Redan nu kan jag avslöja att jag ångrar att jag inte bor kvar i huset. Miljön hos Cottino´s känns familjär, modern och avslappnad.
Till middagen är det fullsatt och till de båda italienska herrarnas glädje finns det ett par på plats som pratar oklanderlig italienska.
Till middagen är det fullsatt och till de båda italienska herrarnas glädje finns det ett par på plats som pratar oklanderlig italienska. Det infinner sig snabbt en härlig stämning med höga diskussioner på Italienska som tyvärr går mig helt förbi, men det skrattas och talas högt om hemlandet förstår jag. När jag frågar Martin hur han hantera språket ler han stort och berättar att han kan ungefär 104 ord.
Kvällen inleds med att Johan Cottino berättar om kvällens första rätt efter att Stefano har presenterat det första vinet. Lufttorkad kotlettrad med rostade hasselnötter och olivolja tillsammans med Barbera d´Asti 2016. Det är vingårdens husvin och det har doft och smak av kaffe, choklad och mörka bär med en ton av kryddighet och en balanserad strävhet. Ett trevligt vin som passar till rätten och som troligtvis skulle utvecklas ännu mer vid lagring ett par år. Kvällen går vidare och tillsammans med en Barbera d Asti Superiore 2015 är det dags för nästa rätt. Bresaola på älg med getparmensan, ruccola och olivolja. Slamret, konversationen på italienska vid bordet intill och att Johan även presenterar rätterna på italienska ger en känsla av att man befinner sig på plats i Piemonte. Både mat och vin är fantastiskt. Och får en extra skjuts av miljön. I superiore finns en ton av lakrits i smaken och tanninerna är finstämda med en lång eftersmak. Och jag ångrar vad jag skrev tidigare.
I superiore finns en ton av lakrits i smaken och tanninerna är finstämda med en lång eftersmak. Och jag ångrar vad jag skrev tidigare.
Det här som ska stå på bordet och det skulle kännas värt att lägga till 50 kronor för dra mig långsamt bakom en vagn vad bra det är. Kanske är det min förtjusning i lakrits som hjälper till en aning, men det är ett väldigt trevligt vin som fler borde upptäcka. Det lilla som stör mig har inget med innehållet att göra alls, utan handlar om etiketten på flaskan. Någon måste hjälpa Stefano om den ska ställas på Systembolagets hyllor. Många både köper och dricker med ögonen. Nu tycker jag att den inte får den skrud som den förtjänar. Nästa rätt som presenteras är tryffelpasta med smör, schalottenlök och svart tryffel. Tillsammans med kvällens outsider och något oväntade Merlot, årgångs blend 2014-2016. Här bokstavligen kopplar man ihop den tre faten med respektive årgång och fyller upp flaskorna. Resultatet? Ett vin med variation skulle jag gissa om vi hade tillgång till andra årgångar. 100% Merlot och det är fruktigt med inslag av körsbär och tobak. Överraskande och oväntat.
Nästa rätt som tar vid är “Brasato” på reninnanlår med kastanjesky och polenta. Brasato betyder grytstek på italienska. Fantastiskt gott och till rätten bjuds det på ytterligare en överraskning. Stefano presenterar en av vingårdens minstingar, druvan står för knappt 2% procent av odlingsarealen för vindruvor i Piemonte och i Italien är det heller ingen vanlig druva. Den bär namnet Freisa och är en blå druva som även odlas i andra delar av världen men är ganska så ovanlig. En snabb sökning på Systembolaget ger endast ett vin med 100% Freisa. Synd konstaterar jag snabbt efter första intrycket. Kryddigt, strävt, körsbär och salvia. Allt i en perfekt kombination och man kan förstå att det här kan vara fadern eller modern till Nebbiolo. Den här skulle jag vilja se i Tillfälliga sortimentet någon dag.
Nu börjar kvällen ta sig och det är en härlig stämning som råder hos Cottino´s. Stefano och Vincenzo håller livliga diskussioner med paret som behärskar italienska och övriga sällskapet njuter både av maten och vinet. Som avslutning ställs kvällens näst sista rätt fram – Rossini blåmögelost av ko lagrad i muscatdruva och till det serveras en söt Passito Moscato som även får sällskap av en Chokladtryffel och espresso. Även den här produceras i liten skala och skulle det sälja i Sverige hade priset legat runt 350 kronor.
Även den här produceras i liten skala och skulle det sälja i Sverige hade priset legat runt 350 kronor.
Cascina Vigna är ingen stor vinproducent, om man ser till antalet flaskor som produceras, men där finns något annat och det är riktigt bra viner. Och innan jag går ut i den regniga natten tycker Stefano att jag ska stanna till och hälsa på nästa gång jag har vägarna förbi Piemonte.
Väl hemma börjar jag googla flygresor och kika i kalendern när jag kan åka…
Barbera d’Asti Superiore
Barbera d’Asti
Text: Mats Garb