Med bara drygt 20 år av demokrati i ryggen och en utvecklingskurva som är brantare än de flesta, ses Sydafrika idag som ett av världens intressantaste vinländer. ”Nya” druvor, svalklimatsområden och en helt ny generation vinmakare ligger bakom Sydafrikas vinrevolution.
Att Sydafrika har gjort vin i nästan 360 år är det kanske inte många som vet. Att landet efter decennier av apartheid gick igenom en massiv förändring med nytt styre och demokrati 1994 är däremot ett välkänt faktum. Samtidigt som Mandela blev president och landet öppnades för omvärlden igen gick också startskottet för den moderna sydafrikanska vinindustrins födelse. Den tidigare monopolstyrda marknaden, med KWV vid rodret, avreglerades och de sydafrikanska vinproducenterna kunde börja utforska sin kommande nya identitet. Idag räknas Sydafrika som ett av de mest spännande vinländerna i världen och utvecklingen sker i en rasande hastighet. I takt med att nya generationer tar plats på vinscenen ser man också ett tydligt fokusskifte gällande trender, vinstilar och allmän utveckling. Kustnära svalklimatsområden toppar listorna för nya ursprung samtidigt som medelhavsdruvor ökar i popularitet. Jag har tidigare jämfört Sydafrika med en vild tonåring. Ett land som vaknat upp varje morgon med nya idéer och visioner, med en aldrig sinande experimentlusta och med en mångfacetterad personlighet. Nu känner man att landets vinnäring mognat och det finns ett nyvunnet självförtroende i det man gör. En riktig identitet har börjat ta form och landets viner har aldrig varit så bra som nu.
Vilka är då de rådande trenderna?
Fokus har flyttats lite från de klassiska områdena och även om Stellenbosch fortfarande anses vara vinområdenas hjärta, så är det andra distrikt som fått större fokus. Swartland är nog det område som röner störst uppmärksamhet runt om i världen, inte minst för de mindre producenternas egensinniga sätt att göra vin på. Området var tidigare känt för sin produktion av säd men i början på 2000-talet växte det fram en närmast revolutionär våg av en ny generation vinmakare. Tanken var att genom gemensamt arbete skapa en ny stil av vin som verkligen uttryckte en känsla för platsen som druvorna växt på. Man ville skapa en identitet kring Swartland och visa på den ”terroir” som området hade att erbjuda. Från början var man bara några stycken vinproducenter i sammanslutningen som kallas ”Swartland Independent Producers”, men idag har gruppen växt till över 20 medlemmar. Vinerna som produceras är strikt reglerade och man tar helt avstånd från tillsatser i såväl vinmakning som under vingårdsarbetet. Då Sydafrika är ett land som på många sätt klimatmässigt påminner om södra Frankrike så är det en given utveckling att också fokusera på druvor som är anpassade till den växtmiljön. Druvorna som är tillåtna av Swartland Independents är bland annat Syrah, Mourverdre, Grenache, Cinsaut, Grenache Blanc, Semillon, Roussannde och inte minst Chenin Blanc. Den sistnämnda druvan räknas som en av Sydafrikas mest kända. Inte bara för att det är den mest planterade druvorten utan för att den också bidrar till något helt unikt på vinscenen. Då man för i tiden hade ett stort fokus på Brandy-produktion i landet så var just Chenin Blanc en utmärkt råvara för ändamålet. Man kunde få stora skördar och druvans karaktär passade sig väl för destillering. Men allt eftersom tiderna ändrades och vinproduktionen växte sig allt större har man upptäckt den vinskatt som finns i landet av just gammal Chenin Blanc. Många äldre vingårdar hade blivit negligerade genom decennierna men har idag blivit återupptäckta och tillbakaförda i vinproduktionen. Behovet av gamla stockar har växt sig större och man har insett potentialen som finns i dessa glömda vingårdar. I Swartland finns ett stort utbud av detta och med hjälp av organisationen The Old Vine Project har man nu kunnat rädda en stor del av dessa undan uppryckning och nyplantering. Viner som görs av just gamla Chenin Blanc-stockar får en särdeles stor komplexitet och ger en fullständigt unik karaktär till de Sydafrikanska vinerna: Mineraldrivet, fruktspäckat med hög syra och lång lagringsduglighet. Här ligger en stor del av Sydafrikas framtid som vinland.
Medlemmarna av Swartland Independents arbetar också helt naturligt och man använder aldrig mer än 25 procent ny ek i vinerna då detta kan ”maskera” druvornas naturliga karaktär. Dessutom ser man en tydlig tillbakagång till lite lättare viner där en önskan att göra vin med lägre alkoholhalt står i fokus. Idag finns en del av dessa producenter på svenska marknaden och i de flesta fall finner man också deras emblem på baksidan av flaskan – en liten rund symbol med en avbild av en gammal vinranka i mitten. Idag har många av dessa producenter tillskrivits närmast en ikonisk status bland vinkännare världen runt.
Svalare områden som Elgin och Hemel-en-Aarde har också sett ett uppsving och här görs viner från små vingårdar på sluttningarna i de höga bergen. Biodynamiska och ekologiska producenter ökar, men istället för att fokusera på EU´s regler har man istället valt en egen väg där man arbetar med egna mera holistiska initiativ som tex. The Biodiversity and Wine Initiative. Sydafrikas vinodlingsområden ligger placerat i en väldigt unik växtmiljö som präglas av de inhemska växtgrupperna Fynbos och Renostervelt. Detta påverkar allt jordbruk då man i enlighet med Värdsnaturfondens uppsatta restriktioner är ålagda att odla sina grödor i samklang med naturen. Flummigt kan tyckas, men det är en absolut nödvändighet att respektera den naturliga växtligheten som skänkts oss av Moder Jord. Många av de små nya producenterna har dessutom omfamnat naturvinstrenden och tillverkar sina viner med minimal inverkan från den mänskliga handen.
När det gäller landets sociala arbete så har man här en stor utmaning framför sig. Med en hög arbetslöshet, bristande infrastruktur och stor del av befolkningen som tidigare levt och arbetat under gamla apartheidstrukturen, finns stora sociala problem att handskas med. Utvecklingen kan tyckas gå väldigt långsamt och fortfarande är vinnäringen i mångt och mycket styrd av den vita befolkningen. Men även här görs stora framsteg. Idag finns ett stort antal svarta vinmakare som gjort karriär på både den inhemska och den internationella marknaden. Dessutom har många av vingårdarna egna projekt där man involverar sina arbetare i nya aktiebolag och samarbeten i både befintliga och nya vinmärken. Thokozani på Diemerfontein är ett exempel. Här har arbetarna på gården fått möjligheten att investera i projektet och det har påverkat attityden och arbetsmiljön på bästa tänkbara sätt. Denise Stubbs, som är affärsdirektör på Thokozani säger att det tar tid att ändra en vingårdsarbetare till aktieägare. ”Attityder ändras inte bara genom att man viftar med en trollstav”, säger hon. Trots detta är Thokozani idag ett av de bästa exemplen på hur sociala förändringar kan se ut. Idag äger arbetarna inte mindre än 80% av verksamheten. Ett annat projekt som genomsyrar hela vinnäringen är Pebbles Project. Detta är en organisation som arbetar med vingårdsarbetarnas barn.
Man samarbetar med olika vinproducenter för att bygga skolor, daghem och hälsokliniker som både kan se till att det finns en utbildning i botten för den nya generationen men också att hälsa och säkerhet säkerställs bland barnen.
Fairtrade är också ett välkänt varumärke i Sydafrika och idag stoltserar man med att vara världens största producent av Fairtrade-certifierat vin.
Vi kommer fortsätta se stora förändringar i Sydafrika och landets utveckling har bara börjat. Vinerna blir konstant bättre, mer intressanta och får en större uppmärksamhet runt om i världen. Arbetet med de sociala strukturerna pågår ständigt och hela tiden ser vi förbättringar i vägen mot ett jämställt samhälle. Vinturismen ökar konstant och detta är en stor nyckel till landets framgångar. Idag sysselsätter vinnäringen inklusive turistdelen närmare 300 000 personer i västra kapprovinsen. Köp en biljett och åk! Upplev ett av världens vackraste vinområden, känn hur landet nästlar sig in i din själ. Njut av fantastisk mat och dryck och känn det varma välkomnande som Sydafrika är känt för. Wamkelekile!
Text: Maja Berthas