Helena Lindberg är vinmakare på vingården Biserno i vackra Toscana i Italien sedan 18 år tillbaka. Resan dit var lång och snårig men hon ångrar ingenting. Kanske hennes förmåga att anpassa sig och klara nya utmaningar bottnar i att hon tidigare flyttat runt mycket i sitt liv. Redan som barn bodde hon en tid med sin familj i Indien och att hennes morfar var sjökapten kanske finns med i generna för ett rörligt liv.
Från packindustrin i Sverige till vinmakare i Italien
Under sina studier på Chalmers tekniska högskola läste hon kemi, men hon tog ett sabbatsår i tvåan och pluggade franska i Frankrike. Kanske var det då det såddes ett litet frö. Efter studierna började hon arbeta på ett företag med livsmedelsförpackningar och samtidigt gick hon med i Munskänkarna. Det var en aha-upplevelse över vilken spännande produkt vin var. Massvis med kemi och teknik, men också historia, kultur och geografi.
– Tänk vad komplext det är, man kan hålla på och lära sig hela livet utan att bli fullärd. Jag gick på provningar, lärde mig nya saker och läste allt jag kom över och mitt i allt insåg jag att det var det här vill jag jobba med, berättar Helena Lindberg.
Men hur blev du vinmakare, med tanke på att vi inte har någon direkt kultur inom det området i Sverige.
– Jag ville lära mig från grunden och flyttade till Australien i mitten av 90-talet. Jobbade i olika roller inom vinnäringen för att se helheten. Efter två år i Australien flyttade jag till Nya Zeeland och arbetade i tre år som assisterande vinmakare i Marlborough. Sedan bestämde jag mig för att jag ville tillbaka till Europa och då tänkte jag att Languedoc var en bra plats att vara på och där arbetade jag med korttidskontrakt mellan 2000 – 2003. Totalt blev det fyra år. Efter det sökte jag en utbildning på oenologfakulteten i Bordeaux i provningsteknik och tekniska föreläsningar.
Hon tog sin examen i juni 2004 och genom nätverk, kontakter, vänner och bekanta fick hon höra talas om ett projekt i Toscana på kusten. Helena sökte jobbet och fick det.
Är det någon skillnad att arbeta med vin i de olika länderna?
– Ja, det är stora skillnader. Inte bara klimatet och miljön, utan framför allt kultur och historia. Själva tekniken och vinmakningen skiljer sig inte så markant åt. En av anledningarna till att jag ville tillbaka till Europa var att jag saknade vinhistorian och den djupgående vinkulturen som inte är lika stor i den nya vinvärlden.
Är det skillnad att vara kvinna och arbeta inom vinnäringen?
– Det kanske det är, säger hon med eftertanke. Men det är inget jag tänkt på direkt om jag ska vara ärlig. Jag har haft så stort fokus på mitt jobb. Ofta tror jag det mer handlar om personlighet än om man är man eller kvinna. Även om Italien är ett ”macholand”, mer än vad Frankrike är, så är många kvinnor i både Italien och Frankrike väldigt duktiga på att ta för sig.
Vilka tips skulle du vilja ge till de som vill bli vinmakare?
– Gå en riktigt bra, formell och erkänd utbildning i oenologi, i typ Bordeaux, Tyskland, Italien eller Österrike. Plugga hårt, skaffa erfarenhet och var villig att röra på dig. Det är bra att inte vara rädd för att ”smutsa” ner sig och se produktionen från början till slut.
Skulle du vilja påstå att du haft flyt som fick jobbet på Biserno?
– Nej, det är mycket jag försakat. Och jag har kämpat, flängt runt, satt foten i dörren, flyttat, läst kurser och min envishet.
Vad tycker du om svensk vinnäring?
– Jag är väldigt nyfiken på svensk vinnäring och skulle gärna vilja resa runt till de olika vingårdarna. Det är väldigt spännande hur det utvecklats de senaste åren.
Kommer du flytta till Sverige?
– Just nu tror jag inte Antinorigruppen har tänkt att plantera några vinrankor i Sverige, säger hon med ett skratt. Inte än på ett tag. Men kanske flyttar jag till Sverige en dag. Även om jag med åren blivit lite av en hybrid så är jag någonstans svensk i botten av allt.
Läs mer: Kronprinsessan av Piemonte