I Sverige förknippar nog många producenten Mulderbosch från Sydafrika med roséviner och det är kanske inte så konstigt med tanke på att deras vin med sin speciella långsmala etikett är ett populärt rosévin under varmare dagar.
Men allt är inte rosa som skimrar i solens ljus utan det finns även ett rött vin från Mulderbosch sedan 1993 och som även bär på en speciell historia. Det hela starta som en hyllning till gårdens fyrbenta trotjänare Boes. När Mike Dobrovich 1989 tog över den nedgångna vinegendomen strövade den herrelösa hunden kring på ägorna. Han hade stannat kvar efter att hans husse – en av gårdens arbetare – gått bort i en trafikolycka flera år tidigare. Varje kväll gick han till vila under en ek, alldeles intill den stuga där hans husse bott.
Nu är det 30-årsjubileum för vinet och i samband med det har man tagit tillbaka Boes på etiketten, eftersom han försvann under ett par år, vilket inte uppskattades hos de som gillade vinet och historien. Men nu är han tillbaka och vinet finns i beställningssortimentet hos Systembolaget.
De fem Bordeauxdruvorna kommer från odlingar i Stellenbosch som sköts utan kemiska bekämpningsmedel eller konstgödning. All el i produktionen kommer från solceller. Årgång 2019 utmärks av förnämlig fruktighet och perfekt struktur. Det färdiga vinet har lagrats 18 månader på fat av fransk ek, varav en tredjedel nya.
Mulderbosch Faitful Hound, 2019
Nr 73031 Pris 151 kronor
”Här kommer framförallt en härlig fruktighet fram, där de mörka bären tillsammans med toner av choklad och kanel känns tydligt i gommen. Pigg, frisk syra och ett trevligt avslut med lagom mycket motstånd gör det både till ett lättdrucket och mycket habilt vin som även går att lagra för att följa utvecklingen. Kanske inte så vanligt i den här prisklassen.”
Cabernet Franc 29%, Cabernet Sauvignon 25%, Merlot 22%, Malbec 12%, Petit Verdot 12%
Legendariska jyckar
Berättelsen om den trofasta hunden som sörjer sin döde ägare är en vandringslegend med rötter i medeltiden. Fenomenet är inte ovanligt och nutida pressklipp berättar om många hundar som envist väntat och väntat på sin husse eller matte. Där finns den turkiska hunden som satt utanför sjukhuset en vecka och väntade på att hans matte skulle skrivas ut och komma hem. Där finns också berättelsen om mannen som omkom i en bilolycka i Sibirien. Hans hund väntade i ett års tid vid vägkanten i alla väder på sin husse. Lokalbefolkningen matade honom men han vägrade att låta sig tas om hand.
Men mest berömd av dem alla är förmodligen den japanska spetsen Hachiko, eller Hachi, som varje morgon följde sin husse till tåget och sedan väntade på stationen hela dagen på att han skulle komma hem med kvällståget. Mannen fick en hjärnblödning och avled på jobbet, och hunden väntade förgäves. Inte bara den första dagen utan dag efter dag i nio år! Stationspersonalen matade den och han blev en lokal kändis som hyllades för sin trofasthet. Hela den underbara och sanna storyn finns fångad i filmen ”Hachi – a dog´s tale”.