Ett litet vinland med stora viner. Nu får Portugal äntligen den uppmärksamhet landets viner förtjänar. Landet är litet och avlångt, 570 km långt och 210 km på bredden. Det kustnära läget påverkar klimatet med svala vindar och en del regn på vintern, men inlandet är väldigt varmt på somrarna. Det är ingen slump att väldigt många svenskar valt att bosätta sig här.
Text: Claes Löfgren Foto: wines of Portugal
Portugal har 16 olika vinproducerande regioner med cirka 195 000 hektar vinodling vilket motsvarar 3 % av världens vinodlande yta. Portugals vinlagar följer EU:s regelverk med tre nivåer. Strängaste kraven gäller för de 31 DOC, (Denominação de Origem Controlada) eller DOP (Denominação de Origem Protegida).
Totalt producerar Portugal ca 700 miljoner liter vin och ligger därmed på elfte plats bland världens vinländer. Förutom på fastlandet görs det vin på öarna Azorerna och Madeira.
Portugal är unikt bland världens vinländer då de har över 250 egna druvsorterna, där aragonez, touriga nacional, touriga franca, castelão, baga, jaen och trincadeira hör till de vanligaste för röda viner. Fernando pires, loureiro, arinto, alvarinho och malvasia dominerar för de vita. Lite knepigt är det att samma druva kan heta olika beroende på område.
Portugal är ju ett gammalt vinland som resten av Europa, men försvann från kartan efter andra världskriget.
Fyrtio år av diktatur låg som en våt filt över landet och hindrade all utveckling. Stora kooperativ dominerade och de små familjeegendomarna var få och knappt lönsamma. Nejlikerevolutionen 1974 satte punkt för diktaturen och den politiska turbulens som följde la sig ganska snart. Portugal blev en demokrati och det stora lyftet kom när landet anslöt sig till EU 1986 och friska pengar började strömma in.
I den vevan började det hända saker i vinindustrin. Kooperativen minskade i betydelse och privata intressen tog över. Men det som gör Portugal och dess viner så intressanta är ändå att de behållit mycket av sin särprägel och att man är stolt över sina druvor och sina traditioner. I de flesta regionerna fot trampas fortfarande druvorna i stora granitfat som kallas lagares. Anledningen anses vara att fötternas mjuka trampande bäst lämpar sig för att urlaka druvorna innan jäsningen. En stor del av druvorna skördas för hand och modern vinteknik samsas med gamla traditioner.
Vinho Verde
Vår vinresa i Portugal börjar i norr, i ett område som slagit stort i Sverige senaste åren.
Gränsande till Spanien ligger regionen Vinho Verde i Minho, Portugals största region. Här är det viktigt att inte blanda ihop regionen med vinet, då Vinho Verde för många innebär ett lätt spritzigt vin med hög syra och låg alkohol. Ett ungt och grönt vin, helt enkelt. Kan vara gott en stekhet sommardag men är inte speciellt spännande.
En helt ny generation vinmakare har gett sig in här och förbättrat anseendet med stormsteg. Man kan tro att det bara görs vita viner här men hela färgskalan är representerad även om 80 % är vitt. Druvor som är vanliga är azal, loureiro, arinto och trajadura. Men det är alvarinho som har stått för den stora kvalitetshöjningen. Samma druva som albarino norr om gränsen i Galicien, vinerna är verkligen trendiga i dagens vinvärld.
Porto e Douro
Härifrån är det nära till regionen Porto e Douro som står på UNESCOs världsarvslista för sin unika natur och historia. Som namnet antyder är det härifrån de klassiska portvinerna kommer men den stora revolutionen är alla fantastiska röda bordsviner som kommer härifrån. En räddning för ett unikt vinområde som förutom den läckra staden Porto har en av de vackraste resmålen i världen. Douro dalen slingrar sig fram Spanien och är bitvis vilt och outforskat. När jag var där för tjugofem år sedan fanns det knappt några hotell, idag är enoturismen väl utbyggd och man tas emot av öppna armar.
Ska man bara göra en vinresa i sitt liv, åk till Dourodalen!
Bordsvinerna produceras av samma druvor som portvinerna d.v.s de klassiska druvorna touriga nacional, touriga francesa, tinta roriz med fler. Även vita vinerna har fått en framtid på druvorna gouveio, malvasia och viosinho. Över hälften av Douros produktion är idag bordsviner och föryngringen av vinmakarna har satt sin prägel.
Den lilla staden Pinhao ligger mitt i vinområdet och är en bra utgångspunkt för besök i området. Staden Porto ligger vid flodens utlopp till havet och tillsammans med Vila Nova de Gaia ett måste att lägga lite tid på.
Beiras
Vi drar oss söderut och kommer då in i regionen Beiras. I regionen ingår Dão, Beira Interior och Bairrada.
De omgivande höga bergen ger den här regionen lite andra förutsättningar, vinplantorna växer från 200 meter upp till tusen meters höjd. Touriga nacional är främsta druvan men som vanligt i Portugal finns det ett helt knippe druvor som används.
Vinerna från Dão har funnits på Bolaget sedan urminnes tider men kanske inte varit så spännande. Idag har hela Dão utvecklats och har blivit mycket populärt bland vinälskare.
Beira Interior är det bergigaste området i Portugal med ganska stökigt klimat. Svinkallt på vintern (det kan snöa) och väldigt varmt på sommaren. Inlandsklimat med andra ord och inget vatten i närheten. De höga bergen och högt belägna vingårdar ger friska viner med mycket karraktär. Här görs även mousserande viner.
Bairrada däremot är en region att hålla ögonen på. Närheten till Atlanten påverkar klimatet positivt och negativt. Det regnar mycket men blir inte extremt varmt.
Druvan baga är det som gäller här. En grinig jäkel som mognar sent och är allmänt bråkig med mycket tanniner. Druvan används för de flesta viner, rött, mousserande och rosé. Det är ovanligt för Portugal att en druva dominerar så klart!
Tejo
Regionen Tejo kommer härnäst och är lite klurigt. Platt landskap kring floden Tejo.
Regionen hette Ribatejo innan namnbytet 2009. Stora producenter och kooperativ, mer internationella druvor, viner för alla till intressanta priser. En del bra viner kommer härifrån så kolla gärna de små producenterna.
Lisboa
Lissabon är en fantastisk världsstad med ett stort utbud av kultur, nöjen och gastronomi. Vinregionen närmast Lissabon hette tidigare Estremadura, men döptes 2009 om till Lisboa.
Mycket som produceras här är attraktivt prissatta viner men det finns ett antal riktigt bra producenter varav vi ser en del i Sverige. Tre små klassiska områden är av stort intresse för besökare. Knappt en timme från Lissabons centrum ligger Colares, ett helt unikt och historiskt vinområde. Här växer druvan ramisco på oympade rötter i den djupa sanden vid kanten av Atlanten. Sanden gör att vinlusen aldrig angripit vinstockarna. Druvan ger ett mörkt kraftfullt rödvin som går att lagra i princip hur länge som helst.
Colares vinet har varit mer eller mindre utdöda när markpriserna gjorde att många rev upp sina vingårdar för att sälja marken som semester boenden. Nu satsar man på att rädda de kvarvarande odlingarna och nyplanterar en del.
Bucelas och Carcavelos är två andra spännande historiska områden i utkanten av Lissabon. Bucelas står mest för vita viner av druvan arinto, medan Carcavelos är ett starkvin producerat av en både röda och vita druvor. Väldigt lite av vingårdarna finns kvar, men de sträckte sig ända fram till Lissabons stadsgräns under sin storhetstid. Tack vare bidrag från staden finns Villa Oeiras där produktionen samlats och som går att besöka. Man kan ju se de här vingårdarna som parenteser, men de har sitt historiska värde.
Peninsula de Sétubal
Vi tar oss vidare mot nästa vinregion, Peninsula de Sétubal, halvön på andra sidan Tejo floden. Här träffar vi på ett för de flesta svenskar mycket bekant vin!
Periquita är Portugals äldsta vinmärke och det första bordsvinet som tappades på flaska, något som tidigare var reserverat för portvin. Sétubal är även känt för sitt söta vita vin Moscatel de Sétubal som kan åldras i princip hur länge som helst.
Alentejo
Alentejo står för en tredjedel av Portugals yta! Ett stort glesbefolkat område som gränsar till Spanien. Vinstilarna varierar i ett så stor region. Vinrankorna samsas med korkekar som är områdets stora produkt. Städerna Evora och Estremoz är ståtliga gamla städer med palats och romerska lämningar.
Det här var rena bondlandet när jag var här för 26 år sedan. Det tog evigheter att ta sig hit på slingriga vägar, idag tar det lite under två timmar från Lissabons flygplats på välbyggda motorvägen.
Här har utvecklingen verkligen gått framåt. Från ett fåtal producenter till alltifrån små familjevingårdar till stora producenter som säljer miljontals flaskor.
Moderniseringen innebär mycket bra viner till överkomliga pengar. Att resa runt i Alentejo är att komma tillbaka till ett svunnet Europa med små sömniga byar, lantgårdar med kor och grisar uppfödda på ekollon.
Modernisering till trots, många producenter gör vin i stora lerkrus enligt flera tusen år gamla traditioner, så kallade Talhas. Metoden är i princip samma som i Georgien, med skillnaden att amfororna inte är nergrävda och i Portugal är det ett arv från romartiden. De olika vinmakarna ha egna recept, en del avstjälkar druvorna medan andra slänger i hela rasket. Spontan jäsning och under tiden måste hatten av skalrester tryckas ner två gånger om dagen. Efter cirka 10 dagar har det jäst klart och får då ligga till sig till den 11 november då det nya vinet får smakas av. Naturligare än så här blir det inte!
Sammanfattningsvis har Portugal hittat en vinstil som passar många till överkomliga priser. I en vinvärld som drabbas av klimatväxlingar och stigande råvarupriser finns här fortfarande möjligheter till fina vinupplevelser. Sverige har ökat i betydelse och idag ligger landet på nionde plats med en vinförsäljning av cirka tio miljoner liter per år. En fördubbling på tio år.
Vinsiders vintips
Nr 3128 Pris 159 kronor
“Friskt, med en mineralitet och sälta som inbjuder till härlig smakupplevelse i gommen. Överraskande gott!”
Mats Garb, Vinsider