Det är ju kul att sabrera!

A fyller år i Mallorcahuset. Hipermarcadon är fylld med cava. Här ska sabreras.

Starkarmad patrull går och handlar. En flaska var blir dussinet jämnt. Ett vackert lass.

”Sabreringshandskar” letas fram i trädgårdsskjulet. Rätt skitiga men de får duga. Sopsäckar klipps upp och läggs ut för att fånga ev splitter.

Men vi har ju ingen sabel!?
Tyngsta kökskniven får rycka in.

Efter pizzasuccén vill vi använda vedugnen igen. Cavapatrullen får en säck ved på inköpslistan. Och några öl. Och ganska mycket vatten. Och 2–3 kilo fisk. Vi ska fylla dem med citron och örter från trädgården.

Fiskdisken stängd. Det finns en fiskaffär i andra änden av Felanitx. Ny patrull. Fiskaffären stängd. Det får bli kyckling i vedugnen. Med citron och örter. Borde väl också vara gott till cava?

A:s födelsedagsmiddag är en logistisk utmaning. Men om kycklingarna, klyftpotatisen och grönsakerna får gona sig i vedugnen medan vi sabrerar så blir allt klart samtidigt. Finemang.

Veden sprakar muntert. Vår laga-mat-över-öppen-eld-specialist M makar glöden åt sidan. Det är duktigt hett där inne. Men det är väl bra?
M verkar inte helt säker på det. Men tidsplanen måste hållas. In med käket.

Efter en knapp minut stormkokar fettet under skinnet på kycklingarna så det hörs in i köket. Efter fem börjar både grönsaker fåglar se kremerade ut.

Ut med dem, kommenderar M. Grejorna får vila medan infernot i ugnen dämpar sig.

Och ny plan: Vi sabrerar först och bakar mat sedan.

Yours truly, Allt om Vin-bloggaren, den utbildade sommelieren och tillika tidigare världsrekordhållaren i mass-sabrering visar hur det ska gå till:
Kling, kling, kling. (Hmm, stabilt gods detta.) Kling, kling, kling. (Att glas kan vara så hållbart.) Kling, kling, kling. (Satans flaska.) Kling, kling, splosh! (Puh.)

Och alla med minsta kunskap om dramaturgi och livets nedrighet inser förstås att alla de andra elva i sällskapet – samtliga förstagångssabrerare – med lätthet öppnade sina flaskor med första eller andra hugget.
Nåja, bara att svälja förtreten.

Vilka cavor vi helst svalde?

Två helt torra föll oss mest på läppen:
• Blommiga Castell de Calders brut från kooperativ-organisationen Unió (druvorna är macabeo, xarel-lo och parellada)
• Persikosyrliga Castellblanc Duo (macabeo och xarel-lo).
Båda från fastlandet, dock. Det görs cava på Mallorca, bland annat av Castell Miquel, men den lyckades vi inte hitta i Felanitx.

Kycklingarna?
De blev sent, mycket sent, om sider väldigt goda, särskilt det knapriga skinnet.

Sugen på att sabrera? Egentligen inga konstigheter men läs de här tipsen innan du sätter sabeln i flaskan.

Inlägget Det är ju kul att sabrera! dök först upp på World of Wine.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.