Nu när ni har hamnat i medelåldern är det lite kul att titta tillbaka till barndomen och se hur vinlandet Frankrike genomförde sin kanske största revolution sedan 1789.
Revolutioner strävar alltid mot ett mål. Frihet! I det här fallet friheten att själv bestämma hur man vill göra sitt vin. Friheten att välja bland 58 druvsorter vilka man vill använda och att skriva druvans namn på etiketten.
Tittar vi tillbaka fyrtio år så ser vi en fransk vinindustri med problem. Några områden hade stjärnglans med viner som åtnjöt hög status och höga prislappar. Andra områden hade stora problem med överproduktion, låg status och låga priser. Nya vinländer började konkurrera med moderna viner, innovativ marknadsföring och var helt obekymrade om lagar och förordningar som hämmade vinodlarna i Europa.
Två företagsamma herrar, Jacques Gravegeal och Robert Skalli, träffades tidigt 1980-tal över en lunch i Sète. De kände inte varandra tidigare, men var verksamma i området och vin var deras passion. Båda hade varit i Kalifornien och sett hur vinnäringen där börjat blomstra, utan att myndigheter la sig i mer än nödvändigt. När lunchen var över skakade de händer och påbörjade tillsammans arbetet med att skapa det som 1987 blev Vins de Pays d’Oc. Det var numera tillåtet att tillverka och buteljera druvrena viner.
År 2009 efter den europeiska reformen blev Vin de Pays IGP (Indication Géographique Protégée). Och Vins de Pays d’Oc blev därmed IGP Pays d’Oc, ett officiellt europeiskt kvalitets- och ursprungsmärke. Den är överlägset störst av alla IGP i hela Frankrike. Vinodlingarna sträcker sig längs de gamla romarnas spår, Via Domitia, 20 mil längs Medelhavet. Från spanska gränsen i Pyrenéerna i väst mot Camargue i öst. Olika jordmåner, olika klimat ger fantastiska möjligheter att utveckla druvorna maximalt.
Vinodlingarna är på 120 000 hektar, planterade med 58 olika tillåtna druvsorter, odlade av 13 000 vinbönder, enskilda eller samlade i kooperativ.
Cabernet sauvignon, merlot och syrah är favorit för de röda vinerna som utgör 45 % av produktionen. Chardonnay, sauvignon blanc och viognier leder för de vita som står för 25 %.
Rosévinerna utgör 30 % av produktionen och är ett stadigt mer populärt segment.
Mer traditionella druvor som grenache, mourvèdre och cinsault försvarar givetvis sin plats i vingården, men får samsas med mer udda druvor, som pinot noir, albariño, gewurztraminer och rolle (vermentino). Pays d’Oc IGP står idag för 15 % av den franska vinproduktionen, är fransk ledare på druvsortsviner samt den ledande IGPn på exportmarknaden.
Risken för en total avreglering ska inte underskattas. Men det var ju inte anarki som infördes, vissa regler sattes fast. Alla viner ska godkännas kvalitetsmässigt, skördeuttaget är reglerat och resultatet blev en drivbänk för experimentlust, goda idéer och inte minst goda viner. Några av sydfrankrikes bästa viner är IGP Pays d’Oc.
Först på banan var inte oväntat Robert Skalli som med sitt handelshus Fortant de France snabbt blev en succé, inte minst här i Sverige. Andra stora négocianter hängde på som JeanJean och Castel, men mer spännande var nog entreprenörer och producenter som Laurent Miquel och Jean-Claude Mas som var skickliga på att bygga upp sina varumärken med strålande viner i olika prislägen. Gerard Bertrand är ett annat namn som idag en av de många kvalitetsproducenterna i Sydfrankrike.
En annan viktig del var flygande vinmakare från Nya Världen som hyrdes in för att ge vinerna en modern prägel.
Dagens vinkonsumenter är ganska kräsna. Framförallt vi svenskar som har hela världens viner att välja bland. Vinerna ska vara lättillgängliga, av god kvalitet och prisvärda. Bra marknadsföring och god design hjälper till. Allt detta levererar vinerna från Pays d’Oc IGP utan att på något sätt vara i konflikt med mer traditionella producenter. Det är inte ovanligt att vinodlarna har en fot i varje åker.
På senare år har välrenommerade vinhus från andra områden i Frankrike börjat intressera sig för Pays d’Oc IGP. Namn som Chapoutier och Rothschild började dyka upp. Familjen Guibert har sedan 1970-talet gått sin egen väg och gjort några av områdets bästa viner efter eget huvud. Med Moulin de Gassac har de skapat en samling viner av högsta kvalitet och deltar med stor entusiasm i det miljöarbete som idag präglar vinerna från IGP Pays d’Oc. Australiska Hardys köpte Domaine de la Baume som ännu idag gör bra viner fast med andra ägare. Den flygande vinmakaren Nigel Sneyd var först ansvarig på Hardys innan han med sin dåvarande fru Nerida Abbott startade ett vinhus i Marseillan. Laurent Delaunay från Bourgogne var tidigt med i projektet och när han tog över det hela valde han att behålla namnet.
Abbotts & Delaunay har stora framgångar med sin Carignan Vielles Vignes men även deras Métayage Pinot Noir är ett fynd för lite mer än en hundralapp. Passar utmärkt till ankbröst i apelsinsås!
Rosévinet Puy Chéri finns i alla Systembolag och är ett fynd för sina 79 kronor. Perfekt nu på sommaren, som aperitif eller en Sallade Niçoise. Eller varför inte till en fisk och skaldjurssoppa med mycket vitlök!
Text: Cleas Lövgren