Napa County

Napa County
Foto: James Collier/Wine Institute
Kaliforniens vinindustri är fortfarande relativt ung jämfört med de flesta av de välkända regionerna i den gamla världen. Det är motsägelsefullt hur en så ung industri får så mycket uppmärksamhet och beröm att den jämförs med sina franska motsvarigheter på regelbunden basis. Eftersom det har skett så stor utveckling på så kort tid tycker jag att det är väl värt att ta en titt på hur vi hamnade där vi är i dag, och sätta kontext på Kaliforniens bredd som vinregion i samma veva.

Text: Erin Stockton

De spanska missionärerna var de första som introducerade vitikultur på den amerikanska västkusten. De planterade druvor i Mexiko först, och fortsatte att plantera medan de rörde sig upp för kusten mot Kalifornien mellan 1769 och mitten på 1800-talet. Vi kallar det för ”missionsdruva”, eftersom de flesta druvor uppenbarligen planterades nära de missionshus som de byggde. Men i andra delar av världen kallar vi denna samma druva för Listán Prieto, vilket är namnet den har på Kanarieöarna, Palomino Negro i södra Soanien eller País i Chile.

USA köpte Kalifornien 1848. Sju dagar efter att avtalet med Mexiko signerats hittade man ironiskt nog guld i Sierra Nevada-bergen. Med denna explosion av välstånd blev Kalifornien den plats som symboliserade drömmen om den nya världen. En plats där man kunde anlända i trasiga paltor och lämna i frack och hög hatt.
De allra flesta trodde att rikedomarna kunde hittas i form av guld i flodbankerna vid foten av Sierra-bergen. Många som kom, hittade inget guld, men upptäckte istället ett jordbrukets paradis. Många av de här personerna, som Charles Krug och Jacob Beringer, tog sig an vitikultur och att göra vin, och där började Kaliforniens vinindustri att bli seriös. Vid 1880-talets början började kalifornianska viner vinna priser vid tävlingar i Frankrike. Många av Kaliforniens kända vingårdar grundades under den här tiden, som Buena Vista, Schramsberg, Beringer, Ingelnook och Mayacamas.

Det första stora slaget mot industrin kom kort efter i form av det stora utbrottet av phylloxera, även kallad vinlusen. ”Pesten” slog ut närmare 80 procent av vingårdarna, precis som den hade gjort i Europa. Det andra stora slaget kom med förbudstiden på 1920-talet, då man endast kunde tillverka vin av religiösa eller medicinska skäl. De flesta vingårdarna konverterade då till andra typer av jordbruk. Vid det här laget visste folk att det fanns stor potential i att producera vin i Napa och Sonoma, men allt annat behövde återbyggas; Ryktet, vingårdarnas återplantering, att köpa utrustning, precis allt. Och det är där som historien börjar bli riktigt intressant.

Tre stora saker hände:

University of California i Davis etablerade en avdelning för vitikultur och enologi. Det handlade om en grupp Napa-pionjärer, och det var deras fokus på Cabernet Sauvignon och vingårdarna som gjorde verksamheten stor, och ledde vägen till global uppmärksamhet. Och när detta utvecklade startade vinbedömaren Robert Parker sin ökända mejlinglista och betygssystem.
Direkt efter förbudstiden erkände den amerikanska kongressen vin som en jordbruksprodukt, vilket tillät stöd och finansiella medel att flöda in i utveckling och forskning. År 1935 etablerade universitetet i Davis sin avdelning för vitikultur och enologi. De fokuserade också på hur man skulle kunna producera kostnadseffektiva viner utan deffekter.  Det var universitetet som bidrog med kunskapen och arbetskraften för att återetablera den nedmonterade industrin.

Sedan kom talangen

Chateau Latour tog tillbaka André Tchelistcheff, en ryss upplärd i Bordeaux, som startade BV Winery 1938 i Napa. I dag ses Tchelistscheff som en gudfader, som blev vän med och lärde upp många av de som i dag räknas som de allra största vinmakarna i området. Han introducerade ett antal tekniker för att göra vin som var vanliga i lokal produktion i Bordeaux. Medan han lärde sig mer om Napa Valley genom vinerna han producerade blev han en av de största förespråkarna för single vineyards. Och för planteringen av Cabernet Sauvignon.
Napa-området fortsatte att vara ett Mecka för människor drivna av passion för att göra fantastiska viner. Robert Mondavi fortsatte med Cabernet Sauvignon. Efter ett tag anslöt producenter som Caymus, Chappellet, Joseph Phelps, Schafer och Stags Leap legender som Ingelnook, Charles Krug, BV och Beringer i jakten efter den perfekta Cabernet Sauvignon.

 

Napa County
Foto: Rachael Towne


Single Vineyards tog fart i slutet på 70-talet. Under den tiden tillverkades vinerna för att kunna åldras, vilket innebar lägre alkoholhalter, aggressiva tanninen och högre syrlighet. Och som de åldrades. Fyrtio år senare var dessa viner fortfarande helt fantastiska att dricka.
Den stora vintävlingen I Paris 1976 lät experterna blindtesta några av de bästa franska vinerna mot de bästa i Kalifornien. Kalifornien vann tre guldmedaljer och vände upp och ner på vinvärlden. Nu hade Napa vinvärldens uppmärksamhet.

Sen kom Robert Parker. Hans eftermäle och påverkan på branschen är älskat av vissa och hatat av andra. Men oavsett vad man tycker om hans åsikter var hans påverkan på vinbranschen och vinproduktionen enorm. Han började med ett enkelt nyhetsbrev som skulle hjälpa konsumenterna att bättre förstå vin utan att ha någon ambition att sälja vin i slutet på 1970-talet. Han började prova och betygsätta vin på en 100-gradig skala, varpå hans nyhetsbrev blev större och större och allt mer inflytelserikt. Parker efterfrågade ”rena” viner, fria från bakterien brettranalmychis och instabilitet. Hans smak lutade också åt en förkärlek för stora, mogna, fylliga viner.  Och hans följare var tydligt beredda att betala höga priser för vin som hade höga rankingpoäng på hans lista. Kaliforniska viner tenderade att få höga poäng, och marknaden exploderade. Parker hjälpte till med att skapa en efterfrågan, och den efterfrågan började påverka formen på de viner som universitetet i Davis försökte skapa.

Under 1990-talet utkristalliserade sig den här trenden i två olika typer av viner från Napa: De väldigt, väldigt dyra och högprofilerade kultvinerna, och de väldigt billiga vinerna som man kunde köpa i hög kvantitet på matbutikerna. Båda delarna levererade koncentrerade, täta och fruktdrivna viner utan skönhetsfläckar eller defekter. Den raka motsatsen till de rustika viner som man samtidigt producerade i Europa.

Under de senaste decennierna har priserna fortsatt att stiga inom Napa, samtidigt som vi ser mer av en återgång till de viner som producerades på 70-talet. Flera stora vinmakare har gett uppskattning till de pionjärer som kom innan dem, och försökt att återgå till det mer klassiska sättet att göra vin: Lägre alkoholhalt, mindre användande av ekfat och en ökad uppskattning för mineralitet.

Utanför Napa fortsätter trenden på den inslagna vägen. Man söker främst balans, snarare än storlek, och man tittar på nya spännande områden att odla i, och mer ovanliga druvsorter. Vissa tar det hela ytterligare ett steg och satsar på naturvin – genom att ta ut kommersiell jäst, enzymer och genom att minska på användningen av svavel. Det här passar inte alla, utan är en mer extrem sida av en väldigt bred och viktig rörelse, och ett antal frågor som nästan varje vinmakare ställer sig i ett Kalifornien som ser allt mer extrema miljöproblem i dag: Hur odlar vi mer hållbart? Hur hanterar vi våra vattenresurser mer hållbart och hur bevarar vi på bästa sätt de här vinerna och de här markerna för framtida generationer?

Läs mer om Kalifornien: Napa Valley 

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.