Idag är det Pinot Noir dagen!

Hur kan man inte älska denna svåra och känsliga druva? Min egna erfarenhet av pino-viner var ganska begränsad fram tills jag såg filmen Sideways 2004. På den tiden var hankade jag mig fram som dåligt betald skådis och oftast drack man det som bjöds på efter föreställningarna. Någon större koll på vad som fanns i glaset var mindre intressant och så länge det smakade okej gick det ner utan några större invändningar. Sen kom filmen Sideways.

På den tiden var Thomas Haden Church lite av en idol och det var han som var anledningen till att jag såg filmen. Och det är en habil film, med både bra skådisar och insatser, men ganska snabbt flyttades mitt fokus mot den där druvan som filmens karaktär Miles bedyrade sin kärlek till. Hans monolog om druvas känslighet och jämförelse med sig själv är fantastisk. Tillsammans med repliken – Are you chewing gum?

Någonstans, långt efter premiären, har jag läst att i verkligheten hade Paul Giamatti, som spelar Miles, inte en susning om vin men däremot var Thomas Haden Church en vinkännare. Om det stämmer är deras skådespelarprestationer ännu bättre.

Nu är det här ingen filmrecension, men den skulle få minst 96 VP om jag måste dela ut ett betyg, utan det var här som första kontakten med Pinot noir togs. Efter filmen gick jag för första gången till Systembolaget med ett tydligt mission. Den där jäkla druvan måste provas. Tyvärr minns jag inte vilket vin jag fick med mig hem men jag minns att jag framåt kvällen inte kunde hålla mig utan öppnade flaskan med händer som skakade av förväntningar, hällde upp ett glas och lyfte upp det för att dofta på denna omtalade druva. Nu önskar jag att det gick att skriva hur otrolig denna upplevelse var, hur kärleken flödade och att jag golvades totalt. Tyvärr kan jag inte det. Det var okej minns jag. Ganska mjukt och bärigt. Absolut kunde jag känna jordgubbar i smaken, men har man växt upp på landet med en mormor och morfar som levde på att odla och sälja jordgubbar, har man också ätit ett par och kan ganska enkelt hitta den smaken.

Det sägs att filmen fick pinot noir att rusa i populäritet och den druvan som tidigare hade greppet om vindrickarna, merlot, helt tappa mark.

Men tillbaka till druvan. Det är en känslig och svårodlad druva som kräver en del av sina vinproducent. Den odlas över hela världen men det är i Bourgogne i Frankrike som de riktiga dyrgriparna hittas. Allt från lätta, bäriga till komplexa och kryddiga. Den odlas även i andra delar av Europa som tex Österrike där den heter blauer burgunder och i Italien under namnet pinot nero. I Tyskland bär den namnet spätburgunder.

Och självklart hittas den nordvästra USA, i California och Oregon får den rätt förutsättningar för att ge sina producenter vad man vill.

Även i andra delar av världen går det att hitta den – Chile, Nya Zeeland, Australien och Sydafrika.

Känsligheten sitter främst i skalen.

Druvan har ett av de tunnaste skal som finns på vindruvor och det är från skalet som både färg och tanniner kommer. Men ett tunt skal har sina nackdelar också, det är mer mottagliga för sjukdomar som svamp och röta. Och dom växer tätt, tätt ihop. Fast det är en druva som trivs i svala och torra klimat med dränerad, stenig eller kalkig jord.

Idag har jag lite mer erfarenheter på pinot noir viner och det är helt klart en favorit. Något som vi även märker i intresset på våra egna vinprovningar när vi har pinot noir tema. Alltid fullbokat. Varje gång.

Nu firar vi den här dagen med ett glas pinot noir och njuter av att sommarvärmen är kvar.

/Mats Garb

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.