Hemlängtan på flaska blev vår matkultur

På sextiotalet klev Fernando Di Luca upp på sin Lambretta, och på två hjul rullade han sedan de många, långa milen till Stockholm. Men den stora resan har han gjort för oss – olivoljan förändrade vår matkultur.

Blir det italienskt ikväll? Tacka i så fall Fernando Di Luca för det – grundaren av Zeta och italienaren som kom att förändra det svenska köket. Fernando är ett levande bevis på att passion och nyfikenhet kan ta dig långt. Det är en imponerande resa han har gjort – anekdoter och succéer avlöser varandra när han får berätta om sitt Zeta. Och det är en riktigt god historia han berättar.

Di luca
Fernando Di Luca i Danmark 1959

Egentligen var Fernandos väg utstakad i barndomsbyn Fano på Italiens östkust. Han var utbildad kamrer och hade fått anställning på en bank. Men när han klev in på sin nya arbetsplats upplevde han miljön som i ett kloster.

– Jag har alltid varit rastlös och längtade efter frihet. På femtiotalet lämnade jag min hemby och cyklade till Venedig och Milano. 1961 tog jag Lambrettan upp till Sverige. Jag hade hört att man kunde få arbetstillstånd under sommaren i Sverige. Jag kom från enkla förhållanden och det var ett paradis att komma hit. Tanken var att vara borta i två, tre år. Tjäna pengar och lära mig engelska och komma tillbaka till Italien. Mamma visste inget – hon fick ett kort så småningom.

Frihet, längtan och olivolja

Men det blir ju sällan som man tänkt sig. Istället blev de många roliga år i Sverige där dans och nöjen lockade på Nalen. 1963 fick han arbete som portier på Hotel Malmen och några år senare träffade han sin fru Louise och gifte sig.

Men längtan efter självbestämmande var fortfarande stor. Och så längtade han efter mammas mat och den italienska accenten – dofterna och olivoljan. Ett första försök med att få in olivolja i våra matbutiker inleddes. Men 1971 var för tidigt och succén lät vänta på sig.

Tanken var att vara borta i två, tre år… Mamma visste inget – hon fick ett kort så småningom.

– Grossisterna trodde inte på olivolja. Den såldes på apotek som laxermedel och hörde inte hemma i det svenska köket. Men för att inte förlora kontakterna jag hade byggt upp presenterade jag majsolja istället.

Fernando Di Luca ställde sig utanför matbutikerna och undersökte intresset för majsolja bland kunderna. Det visade sig att det fanns en marknad och han blev säker på att lyckas. Och så blev det – majsoljan var Zetas första produkt som sedan banade vägen för hans andra stora succé – grön pasta.

– Jag blev agent för Barilla och på två år blev vi stora i Sverige. Och när jag hade fått grossisternas förtroende var det enklare att plocka fram olivoljan igen. De tänkte väl att den killen kan sin italienska kultur.

fernando di luca

Hälsovågen på nittiotalet

På nittiotalet blev olivolja en symbol för den nya hälsosamma trenden. Fernando blev frälst på riktigt och hade vid den tiden också slutat med Barilla. Han åkte till Toscana och träffade en guru som lärde honom allt om olivolja. Tillbaka i Sverige genomförde han stora olivoljeprovsmakningar, skrev böcker och var med i tv-serier som Jesper Aspegrens Mitt i maten och Solens mat med Bo Hagström.

År 2000 var det dags för nästa mission. Fernando Di Luca hade läst en artikel om olika smörgåsmargarin som fanns på marknaden. Det han såg var att alla produkter innehöll olika typ av tillsatser som emulgeringsmedel för att binda fett och vatten, konserveringsmedel och antioxidationsmedel. Vissa innehöll också palmolja och kokosfett.

– Jag bestämde mig för att utveckla en bredbar olivolja utan tillsatser. BreOliv är helt fri från transfetter, kolesterol och tillsatser, och är mekaniskt framställd på kallpressad olivolja. Kallpressad olivolja är dessutom rik på polyfenol, nyttiga antioxidanter som kan förlänga livet.

Mat och hälsa i symbios har blivit en viktig ledstjärna för Zetas utveckling och framgång. BreOliv lanserades i våras och produkten är ett helt vegetabiliskt fett med bara fyra ingredienser: kallpressad olivolja, fett från sheanötter, vatten och lite salt.

– Jag fick vänta i arton år på BreOliv och jag är övertygad om att den kommer att upptäckas precis som olivoljan. Folk vill ha rena produkter och detta är en naturell produkt utan tillsatser. Och än så länge finns den bara i Sverige.

Sill och en snaps är inte fel

Finns det då några svenska och italienska råvaror som fungerar extra bra tillsammans?

Ugnsbakade rotfrukter, potatis och olivolja är inget ovanligt. Men det finns andra smaker som också gifter sig, menar Fernando. Han ger förslag på lasagne med västerbottenost, carpaccio tillagad på renkött med olivolja och parmesan. Det går också att kombinera strömming och olivolja. Men inte surströmming – det äter han inte.

– Första gången jag åt sill var på en restaurang där jag jobbade. Vi blev serverade inlagd sill och potatis i pausen. Min kollega som var spanjor ropade: Mierda, vad är detta? Vi frågade om vi kunde få något annat men det gick inte. Då hotade vi med att sluta jobba, vi klarade verkligen inte av smaken av sill. Idag är sill något av en favoritmat. Och gärna en liten snaps till det.

Lambrusco steget mot vinimport

Man importerar vin också inom koncernen Gruppo Di Luca. Steget från mat till vin var naturligt men inte självklart. Fernando säger att han hade tur men det handlade förstås också om talang och tajming, precis som med olivoljan.

– I Amerika såldes mer Lambrucso än Coca Cola. Det var jättestort 1978. Intressant tänkte jag. Jag vände mig till en reklambyrå med artikeln och de tog fram en presentation av succén i Amerika som jag kunde visa för importföretaget Vin och Sprit. Det tog tre dagar så ringde de mig från Vin och Sprit och därifrån tog det fart!

Han kom i kontakt med rätt människor, fick höra vilka idéer de hade och vad som stod på önskelistan. Verdicchio, Bardolino, Orvieto var bara några av de viner som han sedan lyckades få in på Systembolaget. 1995 upphörde grossistmonopolet och han kunde starta egen importverksamhet under namnet Enosvezia, som senare blev Enjoy Wine. Idag är Enjoy Wine den femte största vinimportören i Sverige och handlar med hela världen. De har också blivit delägare av Winefinder, en oberoende nätbutik för kvalitetsviner.

Entreprenörskap och passion

Varför blir vissa entreprenörer och inte andra? Fernando Di Luca menar att det i grund och botten handlar om passion. Och precis som i receptionen på Hotel Malmen handlar det om god magkänsla och att arbeta med hjärtat. Att vara engagerad i det man gör.

– Jag brukar säga att den som vill starta ett förstag för att tjäna pengar, kommer inte långt. Arbetet måste vara ett kall och det måste vara roligt. Du måste också ha kunskap och tro på det du gör. Dessutom måste du vara ihärdig och konsekvent. Fortfarande vid 81 års ålder är jag på kontoret flera dagar i veckan.

Bekräftelse och medaljer

Fernando Di Luca har fått många utmärkelser, senaste i raden är Hans Majestät Konungens stora medalj i 12:e storleken i högblått band. Motiveringen: betydande insatser inom svenskt näringsliv. Medaljen var inte något som han kunde drömma om när han satt på sin Lambretta 1961 – ja, vad säger det om människan och dess möjligheter?

– Min dröm var att skapa ett bra företag som kunde överleva. Medaljen är den viktigaste symbolen, en krona på mitt livsverk. Jag tolkar det som jag har gjort något bra för svenska folkhälsan.

Hur hade den svenska matkulturen utvecklats om Fernando Di Luca inte hade lyckats få in olivoljan på mathyllan till slut? Det svaret har vi inte – kanske hade det varit en annan god historia. Eller hade vi suttit vid våra köksbord, ätit makaroner och köttbullar och försökt känna oss europiska och världsvana… Tack Fernando för att du bjöd oss till bords till ditt Italien!

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.