Rödvin kanske är det mest laddade av viner i symbolisk bemärkelse idag. Vin och druvor återkommer onekligen i många sammanhang, oavsett om det rör sig om en kulturtant eller en sensuell italienska på film som sitter med ett glas och konverserar med en väninna. Vinsider ska här ta sig an uppgiften att redogöra för de vanligaste och lite mer unika blå druvorna som rödvin görs av. Vilken är vilken och vad har de för egenskaper och smak?
Cabernet Sauvignon
Cabernet sauvignon är en druva som kommer från Bordeaux. I Sverige är det en av de vanligaste rödvinsdruvorna. Den är en väldigt tacksam druva i och med att den är väldigt lättodlad. I stort sett växer den faktiskt i alla vinländer. Under 1900-talet har den spridits så kraftigt att odlare i vissa länder faktiskt har satt upp ett slags förbud för att odla den! Detta för att inte landets egna unika karaktärer i odlingarna ska gå förlorade. Väldigt mycket forskning har gjorts kring druvans ursprung varpå man efter lång tid kom på att druvans föräldrar var Cabernet franc och Sauvignon blanc och att namnet hämtats därifrån. Man brukar beskriva vinets smak i termer av mörka körsbär, plommon, svarta vinbär och cederträ.
Pinot noir
Pinot noir är en väldigt svårodlad druva som kommer från Bourgogne. Den kräver närmast ett perfekt klimat för att växa ordentligt. Med alla höga krav från druvans sida blir det ofta svårt att få generösa skördar. Därför är priserna ofta höga. Det är svårt att finna ett vin på Pinot noir som ligger under en hundralapp per flaska. Vinet beskrivs som silkeslent, och smaken som körsbär, hallon och röda vinbär, ofta med en liten örtighet.
Syrah och Shiraz
Kärt barn har många namn, brukar man säga. Syrah och Shiraz är två namn på samma druva. Syrah kallas druvan som odlas i fransk stil, och Shiraz avser den australiensiska stilen. Det finns olika romantiska historier om varifrån i världen druvan ursprungligen kommer ifrån. Shiraz tror vissa kommer från Persien, varpå den fått sitt namn från en stad som ligger där. Andra menar att druvan har sitt ursprung i Egypten.
Smaken på druvorna beskrivs på olika sätt. Syrah beskrivs med orden nejlikor, violer, exotiska blommor, örtkryddor och rök, medan Shiraz beskrivs som sötlakrits och bränt gummi eller körsbär och svarta vinbär. Shiraz är druvan som Australiens mest berömda rödvin Grange görs av, och mycket av den ökade populariteten av druvan beror till störst del på att den till stor del odlas i de här lite nyare vinländerna.
Merlot
Merlot är den mest odlade druvan i anrika området Bordeaux. En del tror att druvan har sitt ursprung där, men det finns ingen som vet säkert. Merlot är ett vin som går att lagra – de bästa årgångarna brukar lagras länge, i perioder på tio till tjudo år – och ibland kan de lagras ännu längre. Man beskriver smaken på två sätt. Antingen som svarta vinbär, hallon, jordgubbar och körsbär, eller som kanel, korint, tryffel, tobak och lakrits.
Blaufränkisch
Blaufränkisch är en druva som trivs väldigt bra i centraleuropa, och lite österut. Druvan mognar sent och är känslig för kyla. Den har rykte om sig att vara östra Europas motsvarighet till Pinot noir och trivs bra i varma områden i Ungern, Bulgarien och Kroatien till exempel. I Ungern ingår druvan i en blandning som kallas ”tjurblod” tillsammans med ett flertal andra druvor. Smaken på druvan beskrivs som björnbär, körsbär och lakrits!
Nebbiolo
Nebbiolo är en liten druva som ger nyansrik doft av rosor, tjära, kryddor och théblad. Den odlas uteslutande i Italien, eftersom i stort sett alla försök att odla den i andra länder misslyckats. Druvorna kräver det bästa möjliga läget för att kunna mogna och skördas sent på hösten. Namnet Nebbio kommer från det italienska ordet för dimma, vilket anspelar just på skördetiden, och klimatet. Den mest högklassiga rödvinssorten i Italien är Nebbiolo.
Att göra sin egen ostbricka till rödvinet
Rödvin passar utmärkt till hårdost. En del beskriver det som en gudomlig kombination. Det fina med att göra sin egen ostbricka är att man kan utforma den mer personligt. Något som är riktigt fint med ostbricka är att man kan äta ostar både som förrätt, efterrätt och som tilltugg till något annat – man kan kombinera ganska fritt.
Den osäkra kan köpa ost och vin från samma distrikt i världen, oftast fungerar det smakmässigt. De lite mer erfarna kan experimentera lite mer fritt. Oftast menar de att det inte finns något samband mellan ostarnas ursprung och viner till och hänvisar till att landet Sverige kan producera riktigt fina hårdostar, utan att ha någon vinproduktion överhuvudtaget. Västerbottenost kan till exempel fungera perekt till Amarone.
Ofta rekommenderas fikontårta, eller bara fikon, till osten. De brukar gå att köpa i ostbutiker. Däremot avråds ofta exotiska frukter till ost. 30 gram ost per person brukar vara ett lagom mått på hur mycket ost man bör införskaffa, förutsatt att man använder sig av minst 3 sorters ostar till sin bricka. En del ostar brukar vara säkra kort, till exempel parmesanost och västerbotten, som uppskattas av de flesta – och väldigt få ogillar cheddar. Gruyére är lite mer vågat, men kan bli en riktig fullträff om man hittar rätt. I butiker med bra sortiment kan man till exmepel hitta grottlagrad gruyéreost. Old Amsterdam kan vara en roligare ost än Gouda, om man vill prova holländskt. Mixa och matcha fritt, hitta något eller några fina kex och njut! Varför inte hembakta kumminkex? Se bara till att inte ha vindruvor till vinet och osten! Vin och druvor skär sig nämligen.
