I Frankrike är fortfarande flygande champagne korkar den vanligaste ögonskadan (starr är säkert större men jag menar med yttre våld)!
Ett imponerande antal skärskador i händerna efter öppnat ostron förekommer. Inför ett bröllop så bjuds det just på ostron dagen innan. Visst blir en och annan Fransos blir magsjuk, men man kommer inte de sluta dricka Champagne eller äta ostron.
En ung man (numera mogen man) sökte äventyret och åkte ner till Paris. I Paris köpte han en varm korv, och ”hetta” fick han!
Den luriga korvgubben frågade om han vill ha ”senap”, dvs inhemsk senap Dijon. Den unge mannen fick smaka på sitt nya land. Han var där för att söka äventyret och bli främlings legionär.
Han var stor och svensk, så legionen antog gärna denna jätte från Skellefteå. Han hamnade i en mystisk kultur baserad på vilken militär rangordning vem hälsar på vem osv. Efter intro som varade i 6 veckor, där testades den unge starke mannen. Bla med en avslutnings marsch upp i Pyrenéerna. Man gick över fem mil per dag med rejäl packning, varje kväll avslutades med vin & ost. Nu skall jag inte på något sätt försök verka som att jag känner massor olika fd elitsoldater MEN ytterst tveksamt att marinkåren eller kustjägare (vad det nu heter i Sverige) avslutar varje kväll på en hård marsch med ost och vin! Eller?
Den store i mitten
Efter detta så fick sin efterlängtade Kepi Blanc. Denna mystiska legion av främlingar leds av underofficerare från andra länder. En polsk barsk Sergeant chef var inte leka med MEN när det kom till maten så såg denna polsk/franska sergeant det som sin uppgift sprida Fransk matkultur. Morgnarna började med en espresso & croissant, sedan kom någon typ av tidig lunch/brunch framåt förmiddagen. Så småningom fick den unge legionären tjänstgöra en vingård, där de gamla fd legionärerna bodde, med sina franska namn. Där fick han klippa sina första druvklasar och nacka sina första höns. Men han stötte också på en fd svensk legionär. 21 åringen som var på väg börja sitt vuxna liv mötte en betydligt mer erfaren 55 plussare. Denna ”plussare” var en av de få som överlevde slaget vid Dien Bien Phu. Envisa och segersugna Vietnameser som längtade efter självstyre besegrade denna mystiska blandning av män under Franska Trikoloren. Franska officerare, nordafrikaner (som längtade efter sin egen frihet), tyska förlorare från 2:a VK (förlorade ännu en gång) och uppenbarligen en svensk också! 1954 fick denna grupp av främlingar hala Trikoloren, skälen var många bla brist på ammunition. Detta är ju onekligen en förutsättning för att kriga. Dock lär det inte varit brist på mat & vin till officerare. Det var ju Fransmännen som föll med flaggen i topp. Men flygande champagne korkar dög inte emot Vietnameser.
Den unge mannen fick denna historia berättad för sig av den äldre fd landsmannen. Han förstod att han hade flyttat till en verklighet som inte enbart bestod av äventyr, utan även kunde visa krigets helvete. Han lämnade in sin Kepi Blanc och rymde hem till Sverige. Så småningom berättade han denna story för mig som ramades in med fransk matkultur & vin.
Inlägget En liten Skelleftee/Fransk historia dök först upp på World of Wine.