Mitt bästa vintips:
1971 i min studiestad Uppsala hade vi unga studenter knappast någon vinkultur alls. Några hade prövat det halvsöta turkiska vinet Beyaz, pris 3,20, andra hade någon gång blivit bjudna på något surt rödvin.
Detta år skulle Värmlands Nations schackklubb, där jag spelade, ha säsongavslutning med sedvanligt ölschack framåt midnattstimmarna. Eftersom jag hade en fyrarummare nära Fyrisbadet, skulle avslutningen ske hemma hos mig. Vår äldste medlem, en då c:a 30-årig folkskollärare, världsvan i förhållande
till oss andra, föreslog då att vi istället för öl skulle vara snäppet finare och ha rödvin som genomgående dryck. Det accepterades med stor tvekan och folkskolläraren bad mig som värd införskaffa 10 flaskor rödvin.
”Vilket märke?” frågade jag. Estremadura, sa folkskolläraren, men observera att det uttalas ”Estremadooora”!
Sagt och gjort. 10 flaskor ”Estremadooora” inköptes och placerades med stor möda i ett trångt kylskåp.
När de schackspelande gästerna anlänt fick folkskolläraren kännedom om mitt tilltag och slet sitt hår i förtvivlan. ”Nils, rött vin skall absolut inte kylas, det skall drickas tempererat!” ”Vadå tempererat?” ”Ja, i rumstemperatur.” ”Men då läskar det ju inte…” Sluta! Snabbt ut med vinflaskorna, korkarna av”, sa folkskolläraren. Vinet skulle dessutom mogna under inflytande av luftens syre, sa han. Inte förrän efter två timmar kunde vinserveringen inledas till de svårt törstande schackspelarna.
Vår tvehågsenhet förbyttes snart i uppskattning. Vinet var faktiskt drickbart, nästan gott!
Efter denna seans kände inte bara jag, utan flertalet schackkamrater, att vi med stormsteg närmade oss de fina salongernas värld.
Därför betraktar jag fortfarande folkskollärarens råd, som idag skulle anses mycket elementära, som mitt bästa vintips, vilket tog mig rakt in i finkulturen!
Från Nils i Bromma
Dela gärna med dig av dina vintips.
Mejla oss på [email protected], märk med ”Mitt vintips” i ämnesraden
Följ oss på Facebook!
