Till vardags märks det inte att det faktiskt bor en halv svensk befolkning i Piemonte, på ett område som är mindre än Dalarna. Bara när det vankas fest och vinet, tryffeln, osten eller någon annan del av det piemontesiska köket ska firas samlas de och en till vardags stillsam by förvandlas till ett enda stort mingelparty med provsmakningar och diskussioner. 

Landskapet skiftar när man reser i området. I nordöstra Piemonte är det flackt och man ser betydligt fler risfält än vinodlingar. När man sedan kör västerut, genom Astiprovinsen, börjar landskapet bli böljande kulligt för att i sydvästra delen, Cuneo, ha ganska branta sluttningar. Det är också i de södra delarna som du hittar vinodlingarna.

Viner i världsklass 

I Piemonte produceras några av världens bästa röda viner, många bra vita viner samt mycket prisvärda söta viner på druvsorten moscato. Regionens två mest kända vindistrikt är Barolo och Barbaresco med sina kraftiga och ofta sträva rödviner av druvsorten nebbiolo. Kända är också vinerna Asti – det där jättebilliga söta bubblet – och Moscato d’Asti som är ett liknande vin men med högre smakkoncentration och färre bubblor. Utöver dessa görs även ett stort antal mycket bra röda och vita viner i olika stilar samt specialare som det söta röda brachetto, det extremt friska grignolino, god grappa och vermouth.

Barolo och Barbaresco

Vinerna från Barolo och från Barbaresco är relativt lika i stilen. Båda görs i södra Piemonte av druvsorten nebbiolo. Båda är oftast relativt ljusa i färgen och får snabbt en tegelröd nyans. Doftmässigt är de lika varandra och som unga domineras smaken av den utpräglade strävheten. Båda dessa fylliga, friska och sträva viner är helt klart utmärkta lagringsviner.

Grovt generaliserat kan man säga att appellationen Barolo är något svalare än Barbaresco och ger viner som är något stramare och något mer lagringsdugliga. Det sagt är det större skillnad mellan producenter och stilar än mellan de båda appellationerna. Det finns baroloviner som är gjorda i en mjukare, fruktigare stil än de flesta barbarescoviner samtidigt som många viner från Barbaresco lätt tål 30-40 års lagring.

Nebbiolodruvan ger också mjukare viner från den större appellationen Langhe och kallas då helt enkelt för Langhe Nebbiolo. Fördelen med dessa är att de är betydligt billigare.

Asti

Asti är både en provins i regionen Piemonte och en ort i samma provins, men namnet kopplas också ihop med två olika typer av vin – Asti och dess storebror Moscato d’Asti.

Druvodlingarna till dessa viner ligger växer på kullarna cirka en timme söder om staden Turin, framför allt i provinserna Asti och Cuneo. Druvsorten som används är den väldigt aromatiska moscato bianco, samma druva som i Frankrike heter muscat blanc à petits grains.

För att göra astiviner används en process som bygger på att man kyler ned den jäsande musten och sedan filtrerar bort jästen. Då har man fått ett vin med drygt hundra gram socker per liter och en alkoholhalt kring sju volymprocent.

Asti, eller Asti spumante som vinet kallades förr, är ett av världens mest prisvärda bubbel. Spumante är det italienska ordet för mousserande. Astiproducenterna vill särskilja vinet från övriga mousserande viner i Italien och har därför valt att numera bara benämna det som Asti.

Moscato d’Asti

I området vill man också höja statusen på vinerna rent generellt och pratar hellre om Moscato d’Asti – ett vin med högre kvalitet – än om Asti. Vinerna är i grunden ganska lika men det finns ändå tydliga skillnader. Jämfört med Asti är Moscato d’Asti alkoholsvagare och sötare. De ligger kring fem volymprocent alkohol och har uppåt 130-140 gram socker per liter. Jäsningen avbryts i ett tidigare skedde, vilket också resulterar i att trycket är lägre i Moscato d’Astivinerna. Detta syns tydligt när man tittar på olika flaskor. Asti buteljeras med champagnekork medan det för moscato d’Asti räcker med en vanlig kork.

Smakmässigt passar båda asti och moascato d’Asti bra till många fruktdesserter. Låg alkoholhalt och hög sötma gör dem perfekta som avslutande vin, då gästerna kanske redan fått några glas innanför västen och behöver extra energi.

Andra favoriter

Utöver druvsorterna nebbiolo och moscato bianco odlas drygt trettio andra druvsorter i Piemonte. Drygt två tredjedelar av dessa är blå, bland vilka dolcetto och barbera tillhör de viktigaste. Barbera har med sin uttalade fruktighet kommit att bli väldigt populär och vanligt folk i Piemonte dricker gärna en barbera till maten i stället för en stram barolo.

Av det tiotal gröna druvsorterna räknas arneis och cortese till de viktigaste. Cortese är verkligen en fantastisk druvsort. Man blir extremt sällan besviken på ett cortesevin. Viner från appellationerna Gavi och Gavi di Gavi görs på cortese. De är ofta fylliga, smakrika och mycket friska.

Den vita tryffeln

Regionen Piemonte är också världsberömd för sin tryffel, i synnerhet den vita – med det vetenskapliga namnet Tuber Magnatum Pico – som anses vida överlägsen den svarta. Ofta nämns den vita tryffeln från Alba som den allra finaste, men när man under tryffelsäsongen handlar tryffel på det stora matvaruhuset Eataly i utkanten av Turin kostar den från Asti lika mycket – 400 euros per hekto!

– Det är inte långt mellan Asti och Alba och kvalitén är densamma, informerar personalen när man frågar om skillnaden.

Tryffeln är en svamp som växer i jorden – oftast i kalkhaltig lerjord – och i princip omöjlig att se med blotta ögat. Den ligger nämligen från några centimeter ner i backen till upp till en meter under jord. Därför använder man sig av tryffelhundar som tränats i konsten att hitta tryffel med hjälp av doftsinnet.

Tryffeln växer bara under några månader om året och tillgången är som bäst under oktober och november. För tryffeljägarna är jakten en bra extrainkomst och många tar under tryffelsäsongen ledigt från sina vanliga jobb, eller arbetar som vanligt på dagen och tryffeljagar på natten. Tryffel används för att ge en extra smak åt maten. Den hyvlas i lövtunna skivor över eller i maträtten, som helst inte ska vara för starkt kryddad. En mogen tryffel är tillräcklig, med en intensiv doft som kan påminna om vitlök, svamp, honung och kryddor.