”Today. God be praised, wine was pressed for the first time from Cape Grapes”
Den sydafrikanska vinindustrins födelse markeras
med Jan van Riebeeks nedskrivna ord den andra februari 1659.
Text: Maja Berthas Foto: Wines of South Africa
Vid denna tidpunkt var planteringarna begränsade till Ostindiska Kompaniets egna trädgårdar men efter hand började odlingarna av vin spridas ut över Kapprovinsen. Constantia var det område som först fick någon form av större kommersiell odling och detta skedde under guvernör Simon van de Stels övervakande på 1680-talet. Vid denna tidpunkt var planteringarna begränsade till Ostindiska Kompaniets egna trädgårdar men efter hand började odlingarna av vin spridas ut över Kapprovinsen. Constantia var det område som först fick någon form av större kommersiell odling och detta skedde under guvernör Simon van de Stels övervakande på 1680-talet.
Sedermera börjar även andra om råden växa fram och druvorna som odlas vid den här tiden är bland annat Semillon, Palomino, Chenin Blanc och Muscat. I Stellenbosch läggs grunden till några av landets mest kända vingårdar med namn som Neethlingshof, Meerlust och Spier, och i Franschhoek slår de franska hugenotterna sig ner i slutet av 1680-talet. Konsumtionen av vin var från början mycket lokal, men med hjälp av handelsflottans olika rutter kom vinerna så småningom att spridas ut i världen. Constantia var först ut som ett internationellt igenkänt namn under andra halvan av 1700-talet – och nu är det dom söta vinerna som regerar. Dessa utsökta viner blev populära hos den europeiska överklassen och i litteratur från den här tiden pratar man mycket om de ädla vinerna från Kap.
Efter många turer av inrikespolitisk art hamnar den Sydafrikanska kolonin slutligen under brittiskt styre i början av 1800-talet och vinindustrin tar återigen fart. Från 1795-1825 ökar planteringarna av druvor från 10 millioner rankor till över 30 millioner – och vid den här tiden räknar man till över 370 registrerade vinerier i området. Men lyckan blir kortvarig och andra hälften av 1800-talet blir mycket problematisk. På 1860-talet återupprättar Storbritannien sin relation med den gamla fienden Frankrike och intresset för kolonins viner sjunker dramatiskt, nu finns ju plötsligt möjligheter till vinhandel för britterna på mycket närmare håll. Det är många faktorer som spelar in när den gäller den sydafrikanska vinproduktionen vid den här tiden och tyvärr leder dessa till lägre kvalitet och mycket av överproduktionen går direkt till brandytillverkning. Dessutom gör vinlusen sitt intåg i Sydafrika 1886 och när interna konflikter mellan britter och boer bryter ut kort därefter lämnas landet och vinnäringen i ett absolut kaos.
Lösningen på problemen gällande kvalitet, överproduktion och den knapphändiga möjligheten att leva som vinbonde kommer med en internationell lösning. 1918 grundas kooperativet KWV (Koöperatieve Wijnbouwers Vereiniging van Zuid-Afrika) och ambitionen är att få kontroll på de problem som sedan länge präglat vinnäringen. Bara några år in i processen har KWV fått mandat att kontrollera och styra över medlemmarnas försäljning och tillverkning, vilket närmast kom att utvecklas till en monopolmarknad. Ordningen blir snabbt återställd och kooperativet importerar teknisk utrustning och kunnande vilket leder till en stabilisering av hela vinproduktionen där kvaliteten går upp och förtjänsterna ökar. Men vinproduktionen under KWV innebar också begränsningar och tillbakahållenhet. Det infördes bland annat ett kvotsystem som reglerade var, och vilka druvor, man fick odla. Detta var i många avseenden väldigt begränsande och många av de områden som idag betraktas som framtiden i landet hade inte en chans att utvecklas.
Samtidigt går Sydafrika igenom en politisk förändring där apartheid implementeras som det rådande systemet vilket i sin tur ger landet stora bekymmer. Trots att vinnäringen faktiskt utvecklas framåt under långa perioder (rent kvalitetsmässigt) så gör givetvis den nya maktstrukturen stora avtryck i vinnäringen och när de slutliga sanktionerna sätts in mot Sydafrika påverkas exporten – och möjlighet till att samla inspiration och kunskap från yttervärlden får locket på.
Självklart var dessa handelsembargon avgörande för Sydafrikas väg mot demokrati men här går vinproduktionen igenom en period av stagnation och marknaden fokuseras på den lokala konsumtionen samt brandyindustrin – faktum är att i början av 90-talet användes uppemot 45 % av all druvmust till destillering eller tillverkning av druvjuice.
Kampen mot demokrati pågår för fullt och snart är det dags för det moderna Sydafrika att ta plats på världskartan. Redan några år innan demokratin införs i landet, 1994, har även vinproduktionen börjat förändras. KWS’s kvotsystem har slopats och det statliga ”monopolet” går över till att bli ett helt vanligt företag. Nu är det som att lyfta på locket på en tryckkokare som länge väntat på att få expandera. Odlare som tidigare stått under KWV’s styre har plötsligt möjlighet att göra sina egna viner, nya områden tar plats på kartan och nya vingårdar samt producenter formligen poppar upp som svampar ur marken.
Sydafrika är att betrakta som ett mycket ungt land – både som demokrati med också som vinproducerande nation. Trots sina häpnadsväckande 365 år av vinmakning så är det de senaste 30 åren som givit grund till den vinrevolution som landet nu går igenom. Sydafrika har en dynamisk och levande vinscen under ständig utveckling där den egna identiteten äntligen växt sig stark. Nu domineras inte industrin av en stor aktör där begränsningarna gällande plantmaterial och odlingsområden är tongivande utan i stället växer nya områden fram och med det en experimentlusta att utforska och utvecklas. Det som främst börjat märkas i landets vinproduktion är känslan av ursprung och terroir – begrepp som under 1900-talet var allt för osynliga. Även om man länge kunnat följa några av de riktigt klassiska vinhusen med säten i områden som Stellenbosch och Constnatia som under lång tid fokuserat på viner från sina egna gårdar så kommer nu en helt ny våg av små producenter från mindre kända områden. Hemel-en-Aarde, Elgin, Swartland och Aghulas är bara några av de regioner som på senare tid verkligen fått sin särskilda plats på kartan. Dessutom har vinnäringen genomgått en annan typ av förändring. Under 1990-talet påbörjades en omstrukturering av vingårdarna och stora omplanteringar tog vid. Dels behövde man få en bättre balans mellan gröna och blå druvor, dels behövde plantmaterialet förnyas och förbättras. I samma veva gjordes också ett omtag gällande vilka druvor som helt enkelt trivdes i vilka områden. Rätt sak på rätt plats, helt enkelt.
Men vinodlingsområdet i Sydafrika är känsligt. De flesta vingårdar ligger belägna i den biologiska ”hotspot” som kallas för The Cape Floral Kingdom – ett växtrike med en alldeles särskild internationell status och en utrotningshotad flora som inte återfinns någon annanstans på jorden. På grund av jordbrukets stora utveckling och utökandet av druvodlad landmassa har restriktioner satts in för att skapa en god balans mellan vinnäringen och den skyddade växtligheten. De flesta producenter idag har ett mycket utvecklat system för att skydda den natur man odlar i och organisationer som WWF – Conservation Champions och Organic Wines South Africa arbetar ständigt för att hänsyn till natur och djur ska stå högst på agendan. Man har en långt utvecklad hållbar odling i landet och arbeten med att minska vattenåtgång, reducera koldioxidutsläpp samt sätta regenerativt jordbruk fokus är ständigt närvarande.
Hur ser det då ut med den sociala biten? Ja, även om apartheid sedan länge är skrotat så finns många rester kvar. Sydafrika präglas av stora skillnader mellan fattiga och rika och i många avseenden kan den gamla politiska ordningen beskyllas för detta. Den stora arbetslösheten, bristen på utbildning hos en stor del av befolkningen och det ständiga flödet av immigranter gör situationen svår. Korruptionen är utbredd och en stor del av de små skattemedlen som kommer in i stadskassan har under många år använts till mycket tveksamma ändamål. Vinindustrin kämpar också med många problem men viljan att gå framåt finns där. Idag finns flertalet organisationer på plats för att säkerställa arbetarnas rättigheter och de allra flesta producenter har egna projekt för att lyfta sina anställda och deras familjer. Fairtrade, Fair for Life och andra internationella organisationer arbetar sida vid sida med lokala initiativ som t ex. WIETA (Wine & Argicultural Ethical Trade Association) och Pebbles Project.