I de flesta av länderna runt Medelhavet inleds måltiden med små aptitretare: antipasto i Italien, tapas i Spanien, aperitif i Frankrike och meze i Grekland, Turkiet, Mellanöstern och Nordafrika. Spännande smårätter som får oss att varva ner, trivas och vilja äta mycket och länge. I det här numret går matresan till Spanien. Och såklart vill man göra som spanjorerna och samlas kring några härliga tapasrätter.
Alla tycks älska tapas. Själv njuter jag gärna av plockmat, trots enkelheten ger det mig alltid en lika lyxig känsla. Och med sin tapastradition har spanjorerna verkligen förfinat sitt småätande till en konst som jag gärna vill dela med mig av. Namnet på dessa delikata smårätter, som är så typiska för det spanska köket, kommer från ordet tapar som betyder täcka över. Ursprungligen användes brödskivor som ”lock” över vinglaset för att skydda mot insekter. Men så här års, och på våra breddgrader, känns tillvaron tämligen insektsbefriad. Fast det hindrar ju inte att man vill bli ”lite kontinental”. Om man ursprungligen bara ville ha något snabbt och enkelt att äta mellan drinkarna har den spanska barkulturen verkligen utvecklats till läckra matställen där de kreativa tapasrätterna numera får vara huvudrollsinnehavarna.
Men tilltuggen i all ära, något gott i glaset vill man förstås ha, och en knastertorr Sherry är en av mina personliga favoriter. Länge kändes Sherryn lite styvmoderligt behandlad, med all säkerhet på grund av okunskap. Men jag tror även att bilden av gamla tanter som smuttar på ett glas söt Sherry har bidragit till oförtjänt dåligt rykte. Tack och lov har den bilden förändrats, och Sherry är numera mer hippt än någonsin.
Det finns förstås en mängd olika sorters Sherry, från torra till söta. Men som dryck till tapas brukar man dricka Fino eller Manzanilla. Båda vinerna tillverkas på exakt samma sätt: vinet kommer inte i kontakt med syre under lagringen eftersom det ligger under ett lager av jäst som kallas Flor. Den här processen gör att vinet får en lätt jästig doft och smak, som man säger är stiltypisk. Det är också vanligt att man kan finna en salt ton som även den kommer från den här jäsningstekniken. Skillnaden mellan Fino och Manzanilla är att Fino måste tillverkas i Jerez, medan Manzanilla görs i kuststaden Sanlúcar de Barrameda. De svalare och fuktigare omständigheterna nära kusten ger ett tjockare lager jäst vilket ger Manzanilla en lite annorlunda och mer brödig karaktär.
Visst är det alltid trevligt att pröva nya smaker och kombinationer, och jag
gillar verkligen principen med olika smårätter som alla delar på och njuter av. Många gånger är det här bästa sättet att inleda helgen: hälla upp något gott i glaset, få till den där spanska känslan och komma i stämning på nolltid.
Visst är det alltid trevligt att pröva nya smaker och kombinationer, och jag
gillar verkligen principen med olika smårätter som alla delar på och njuter av. Många gånger är det här bästa sättet att inleda helgen: hälla upp något gott i glaset, få till den där spanska känslan och komma i stämning på nolltid.
Här kommer allt du behöver för en lyckad tapasmeny!
Saltrostad mandel & Pimientos de Padrón
Tortilla med Romescosås
Tostada med räkor i saffransmajonnäs
I dessa rätter ingår även:
Serrano & Pata negra
Chorizo
Manchego
Marinerade oliver
Allt gott / Caroline Hofberg
Caroline Hofberg, är gift med Ove och bor i det enda hus som är kvar av L.O. Smiths gamla spritfabrik på Reimersholme i Stockholm. Sen en tid tillbaka har dom också bytt ett gammalt stenhus i södra Frankrike mot lugnet på Öland.
Hon har alltid älskat mat och sen många år tillbaka jobbar Caroline som frilansande matskribent, men i grunden är hon kostekonom. Hittills har det också hunnit bli 17 kokböcker. Under åren i Frankrike väcktes intresset för vin, och numera är hon även utbildad sommelier WSET Level 3. Förutom sina uppdrag för tidningar, företag och förlag har hon också en matblogg: Caroline i Köket och ett instagramkonto, @carolineikoket som hon fyller med mat och dryck.
Hon har alltid älskat mat och sen många år tillbaka jobbar Caroline som frilansande matskribent, men i grunden är hon kostekonom. Hittills har det också hunnit bli 17 kokböcker. Under åren i Frankrike väcktes intresset för vin, och numera är hon även utbildad sommelier WSET Level 3. Förutom sina uppdrag för tidningar, företag och förlag har hon också en matblogg: Caroline i Köket och ett instagramkonto, @carolineikoket som hon fyller med mat och dryck.