I Frankrike är fortfarande flygande champagnekorkar den vanligaste ögonskadan (starr är säkert större men jag menar på grund av yttre våld)!
Ett imponerande antal skärskador i händerna efter öppnat ostron förekommer. Inför ett bröllop så bjuds det just på ostron dagen innan. Visst blir en och annan fransos blir magsjuk, men inte kommer de att sluta dricka champagne eller äta ostron.
En ung man (numera mogen man) sökte äventyret och åkte ner till Paris. I Paris köpte han en varm korv, och ”hetta” fick han! Den luriga korvgubben frågade om han vill ha ”senap”, dvs inhemsk senap, dijon. Den unge mannen fick smaka på sitt nya land. Han var där för att söka äventyret och bli främlingslegionär.
Han var stor och svensk, så legionen antog gärna denna jätte från Skellefteå. Han hamnade i en mystisk kultur baserad på militär rangordning, vem hälsar på vem osv. På en introduktion som varade i 6 veckor testades den unge starke mannen. Bl.a med en avslutningsmarsch upp i Pyrenéerna.
De gick över fem mil per dag med rejäl packning, varje kväll avslutades med vin och ost. Nu skall jag inte på något sätt försöka verka som att jag känner massor olika f.d elitsoldater, MEN det känns ytterst tveksamt att marinkåren eller kustjägarna (vad det nu heter i Sverige) avslutar varje kväll på en hård marsch med ost och vin! Eller?
Efter detta så fick sin efterlängtade Kepi Blanc. Denna mystiska legion av främlingar leds av underofficerare från andra länder. Det fanns en polsk och barsk sergeantchef, som inte var att leka med, MEN när det kom till maten så såg denna polsk/franska sergeant det som sin uppgift sprida fransk matkultur.
Morgnarna började med en espresso och croissant, sedan kom någon typ av tidig lunch/brunch framåt förmiddagen. Så småningom fick den unge legionären tjänstgöra en vingård, där de gamla f.d legionärerna bodde, med sina franska namn. Där fick han klippa sina första druvklasar och nacka sina första höns.
Men han mötte också på en f.d svensk legionär. 21 åringen som var på väg börja sitt vuxna liv mötte en betydligt mer erfaren 55-plussare.
Denna ”plussare” var en av de få som överlevde slaget vid Dien Bien Phu (i Vietnam 1954). Envisa och segersugna vietnameser som längtade efter självstyre besegrade denna mystiska blandning av män under Franska Trikoloren. Franska officerare, nordafrikaner (som längtade efter sin egen frihet), tyska förlorare från 2:a världskriget (förlorade ännu en gång) och uppenbarligen en svensk också!
1954 fick denna grupp av främlingar hala Trikoloren, skälen var många bl.a brist på ammunition. Ammunition är ju onekligen en förutsättning för att kriga. Dock lär det inte varit brist på mat & vin till officerare. Det var ju Fransmännen som föll med flaggen i topp. Men flygande champagne korkar dög inte emot Vietnameser.
Den unge mannen fick denna historia berättad för sig av den äldre f.d landsmannen. Han förstod att han hade flyttat till en verklighet som inte enbart bestod av äventyr, utan även kunde visa krigets helvete. Han lämnade in sin Kepi Blanc och rymde hem till Sverige. Så småningom berättade han denna story för mig som ramades in med fransk matkultur och vin.
Inlägget En liten Skellefte-fransk historia dök först upp på World of Wine.