Pecorino är en grön druva med rötterna i Italien. Nej, vi pratar inte om osten. Pecorino är ett vin och en druva som älskas – tro det eller ej – av både vinkännare och fårskallar. Bäääh!
⇒ [Peckorino]
Pecorino i nosen och gommen:
I nosen avger Pecorino dofter av akacia, jasmin, citronblomma, gul frukt och nötter. Få, men eleganta parfymer. På tungan är Pecorino en stenkross. Stark syra och alkohol som slår som en valkyria. Skarp sälta. Pecorino är inte känd för sin finess, men den är inte heller fräck. Smaker av aprikos, persika, päron och citron balanserar skärpan. Med mineraliska toner och ibland en lite kryddig finish.
Pecorinos smakprofil:
Pecorino är torrt, medelfylligt, med få tanniner och hög syra. Alkoholhalten ligger på 12-14 – ovanligt högt för ett vitt vin.
Pecorino serverat enligt konstens alla regler:
Servera ditt Pecorino vid 7-12°. Dekantera ej! Servera i vitvinsglas.
Pecorino passar till:
Pecorinovin passar – surprise, surprise – alldeles sinnessjukt väl med pecorinoost. De salta, nöttårtsliknande kvaliteterna hos fårosten gifter sig i munnen med vinets pigga syra och köttiga stenfrukter. Valnötsbröd till osten är givet. Testa även ångkokt vit fisk med ingefära eller kycklinglår med grillad röd paprika och lök. Korv lär också funka, liksom vegetariska rätter.
Pecorinos smeknamn:
Namnet på vinet kommer sig av att fåren som på italienska heter pecora (och vars mjölk också producerar osten med samma namn) tycks ha en fäbless för vindruvorna som blir Pecorinovin. Pecorino betyder helt sonika ”litet får”.
1526 omnämns vinet vid detta namn för första gången. Kallas även Arcitano, Moscianello (i Ancona), Mosciolo, Norcino (i L’Aquila) Pecorina och Dolcipappola (i Umbrien).
Pecorino odlas i:
Marcharegionen i centrala Italien, Abruzzo i södra och delvis i Umbrien, Toscana och Lazio.
Pecorinos ursprung:
Pecorino är en grön druva från Italien och har förmodligen sitt ursprung i Sibillinibergen i Apenninerna. Norcia i Perugia var ett viktigt centrum. Redan romarna odlade och drack Pecorino.
Att lagra Pecorino:
De flesta Pecorinoviner bör avnjutas inom två år, men vissa kvalitetsviner behöver flera år på sig i vinkällare för att utvecklas fullt ut.
Pecorino är en grön druva med rötterna i Italien
Skoj om Pecorino:
Vid mitten på 1900-talet trodde man att Pecorino var utrotat. Först under 1980-talet hittade man några bortglömda vinrankor i en igenväxt vingård – och vips fick vinet en renässans. Under 90-talet producerades redan högkvalitativa viner på Pecorino.
Soliga vinet Pecorino
Och tur var väl det. Pecorino är ett soligt, smakrikt, fräscht vin med djup och karaktär. Det växer mycket bra på kullarna i Marche, och främst i distrikten Ascoli Piceno och Offida. Men den mest ikoniska Pecorinoregionen, med det mest intima förhållandet till denna druva, är ändå Abruzzo.
Numera är det största hotet för älskare av dessa viner fåren som vallas på samma kullar och gillar att nafsa i sig druvorna på vägen ner.
Pecorino har hög syra och mycket restsocker vilket gör det både gott, lätt att para med mat och hjälpsamt gentemot vinmakarna. Sockret ger ganska hög alkoholhalt på cirka 14%, men syran balanserar detta väl.
De höga höjder där vindruvorna trivs bäst ger mycket solljus, men också svala brisar österifrån, som tar med sig dofter och smaker över Adriatiska havet.
Klassificering av Pecorino
I Marche är tidigare nämnda Offida DOCG den enda appellation som uttryckligen tillåter Pecorino i dess viner. Men det har inte hejdat Pecorinos framfart även i andra områden. Åtskilliga Pecorinoviner görs under regionala IGT-klassificeringar (Indicazione Geografica Tipica) i Marche och Abruzzo.
Pecorino kan också användas som del i en blend i Falerioviner tillsammans med Passerina och Trebbiano.
Pecorino – en öm druva
Pecorino är, i likhet med Pinot Noir, en svårodlad druva och mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå att den en gång i tiden nästan försvann efter att ha fått lämna plats åt mer lättodlade och populära druvor som Trebbiano.
Men precis som Pinot Noir är den också delikat och extremt bra på att återspegla sitt terroir.
Och till och med en billig Pecorino är full av komplexitet, vilket gör vinet bra mycket mer prisvärt än en Pinot Grigio eller ett Sauvignon Blanc i samma prisklass. Inte konstigt att såväl människor som får gillar detta vin.
Fåren betalar tillbaka
Och där mänskliga vinkonsumenter får betala i pengar för sitt Pecorino säger legenden att också fåren visar prov på sin tacksamhet gentemot vinbönderna som odlar druvorna på fårens betesmarker. Nämligen genom att återgälda tjänsten i natura: med osten som bär samma namn. Ingen dålig affär, eller hur?
FLER DRUVOR: Grenache druvan både till vardag och lyx