Nadjas värld av vin

Det är en kärleksaffär som började för snart 20 år sedan. Nadja Karlsson var nyutbildad fotograf och försökte hitta vad hon egentligen ville fotografera. På besök hos en kompis i Barcelona följde hon med när han skulle skriva en artikel om en vingård. Där och då sa det bara klick.

– Jag minns att jag tog en bild ur grodperspektiv framför vingården och fick känslan av att det var en så positiv värld. Jag ville vara en dela av detta, förstå och ta med kunskapen hem för att förklara för folk hur det fungerar.

 

”Inte så jäkla pretentiöst!”

Kärleken finns fortfarande kvar. Det märks tydligt när hon ringer upp Vinsider efter en lång dag med utbildningar på Systembolagets kursgård och fullkomligt sprudlar när hon får prata mer vin.

– Min största uppgift som vinmänniska är att finna sättet att tala till folk och få dem att verkligen känna något för vinet. Jag måste våga kolla in dem och se vad det är de vill ha och behöver. Pratar man champagne, kan man även prata James Bond eller Marilyn Monroe, det behöver inte vara så jäkla pretentiöst!

Hon berättar att hon gärna driver med sig själv som vinexpert för att få publiken att öppna upp.

– Förr höll jag mycket whiskeyprovningar och publiken var en riktig schablonbild med medelålders män som jobbade med teknik. Sen stod det helt plötsligt en två meter lång transa framför dem och snackade skånska.

 

Våga prova nytt

Nadja vill att vi alla ska hitta viljan att prova nytt och inte fastna för mycket i vår invanda trygghet. Hennes tips är att köpa hem lite olika flaskor och bara testa, att det inte är någon gigantisk katastrof att servera ett vin till något som traditionellt inte är helt rätt.

– Jag får ofta frågan vad jag tycker om bag in box och mitt största motstånd till det är att jag istället för en box kan köpa fyra olika flaskor att prova. Allting behöver ju inte smaka så jäkla gott! Kan det inte bara smaka intressant, som jag visst har sagt i en intervju en gång.

Sedan fortsätter hon att nästan bubbla över av historier om hur mat och dryck är det som förenar oss människor och är ett tecken på vår civilisation när den är som bäst. Själv närmar hon sig hellre ett land genom att studera dess mat- och dryckeskultur än att lära sig om gamla krig, som hon uttrycker det.

– När jag fyllde 50 frågade en gammal kollega om jag ville följa med till Martinique i Västindien och fotografera sockerrör. Då bestämde jag att jag skulle gå i långklänning och högklackat bland sockerrören på min födelsedag. Sen kom jag på att jag ju inte hade fått nån champagne och vi hittade en typisk liten lanthandel. Eftersom Martinique är franskt hade de såklart champagne och det fanns till och med två sorter. Jag kunde ju inte välja så jag tog båda. När jag stolt kom ut till min sambo pekade han att jag skulle vända mig om och där stod de tre kvinnorna från butiken och två lokala alkisar vinkande och ropade Bye bye princess!

 

Sverige som vinland

Att Sverige är ett ungt och ganska litet vinland hindrar inte att vi har väldigt många som skriver om och betygssätter olika viner. Och det kan enligt Nadja vara på både gott och ont eftersom det viktigaste är att smaka själv och känna efter vad man tycker.

– Jag skulle vilja komma till en punkt där alla vågar tycka till, utan att ha all faktakunskap. Man får faktiskt säga vad man tycker och känner. Sedan kan man få en förklaring till varför det smakar si eller så. Det är ju roligt med vin, det är alltid roligt!

 

Nadjas tips: Håll utkik efter italienska öl från piemontetrakterna där de blandat i barberadruvor!